Job 13

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

He aquí que todas estas cosas han visto mis ojos, y oído y entendido para sí mis oídos.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

Como vosotros lo sabéis, lo sé yo: no soy menos que vosotros.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Mas yo hablaría con el Todopoderoso, y querría disputar con Dios.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Que ciertamente vosotros sois componedores de mentira, todos vosotros sois médicos de nada.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

Ojalá callando callarais del todo, porque os fuera en lugar de sabiduría.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

Oíd pues ahora mi disputa, y estád atentos a los argumentos de mis labios.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

¿Habéis de hablar iniquidad por Dios? ¿habéis de hablar por él engaño?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

¿Habéis vosotros de hacerle honra? ¿habéis de pleitear vosotros por Dios?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

¿Sería bueno que él os escudriñase? ¿Burlaros heis con él, como quien se burla con algún hombre?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

El arguyendo os argüirá duramente, si en lo secreto le hicieseis tal honra.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

Ciertamente su alteza os había de espantar, y su pavor había de caer sobre vosotros.

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Vuestras memorias serán comparadas a la ceniza, y vuestros cuerpos como cuerpos de lodo.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

Escuchádme, y hablaré yo, y véngame después lo que viniere.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

¿Por qué quitaré yo mi carne con mis dientes, y pondré mi alma en mi palma?

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Aun cuando me matare, en él esperaré: empero mis caminos defenderé delante de él.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

Y él también me será salud, porque no entrará en su presencia el impío.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Oíd con atención mi razón, y mi denunciación con vuestros oídos.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

He aquí ahora, que si yo me apercibiere a juicio, yo sé que seré justificado.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

¿Quién es el que pleiteará conmigo? porque si ahora callase, me moriría.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

A lo menos dos cosas no hagas conmigo, y entonces no me esconderé de tu rostro.

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Aparta de mí tu mano, y no me asombre tu terror:

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Y llama, y yo responderé: o yo hablaré, y respóndeme tú:

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

¿Cuántas iniquidades y pecados tengo yo? Házme entender mi prevaricación y mi pecado.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

¿Por qué escondes tu rostro, y me cuentas por tu enemigo?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

¿A la hoja arrebatada del aire has de quebrantar? ¿y a una arista seca has de perseguir?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

¿Por qué escribes contra mí amarguras, y me haces cargo de los pecados de mi mocedad;

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

Y pones mis pies en el cepo, y guardas todos mis caminos, imprimiéndolo a las raíces de mis pies?

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

Siendo el hombre como carcoma que se envejece: y como vestido que se come de polilla.