Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Eis que tudo isto viram os meus olhos, e os meus ouvidos o ouviram e entenderam.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Como vós o sabeis, o sei eu tambem; não vos sou inferior.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Mas eu fallarei ao Todo-poderoso, e quero defender-me para com Deus.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Vós porém sois inventores de mentiras, e vós todos medicos que não valem nada.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Oxalá vos calasseis de todo! que isso seria a vossa sabedoria.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Ouvi agora a minha defeza, e escutae os argumentos dos meus labios.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Porventura por Deus fallareis perversidade? e por elle fallareis engano?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Ou fareis acceitação da sua pessoa? ou contendereis por Deus?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Ser-vos-hia bom, se elle vos esquadrinhasse? ou zombareis d'elle, como se zomba d'algum homem?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Certamente vos reprehenderá, se em occulto fizerdes acceitação de pessoas.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Porventura não vos espantará a sua alteza? e não cairá sobre vós o seu temor?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
As vossas memorias são como a cinza: as vossas alturas como alturas de lodo.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Calae-vos perante mim, e fallarei eu, e que fique alliviado algum tanto.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Por que razão tomo eu a minha carne com os meus dentes, e ponho a minha vida na minha mão?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Ainda que me matasse, n'elle esperarei; comtudo os meus caminhos defenderei diante d'elle.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Tambem elle será a salvação minha: porém o hypocrita não virá perante o seu rosto
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Ouvi com attenção as minhas razões, e com os vossos ouvidos a minha declaração.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Eis que já tenho ordenado a minha causa, e sei que serei achado justo.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Quem é o que contenderá comigo? se eu agora me calasse, daria o espirito.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Duas coisas sómente não faças para comigo; então me não esconderei do teu rosto:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Desvia a tua mão para longe, de sobre mim, e não me espante o teu terror.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Chama, pois, e eu responderei; ou eu fallarei, e tu responde-me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Quantas culpas e peccados tenho eu? notifica-me a minha transgressão e o meu peccado.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Porque escondes o teu rosto, e me tens por teu inimigo?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Porventura quebrantarás a folha arrebatada do vento? e perseguirás o restolho secco?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Porque escreves contra mim amarguras e me fazes herdar as culpas da minha mocidade?
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Tambem pões no tronco os meus pés, e observas todos os meus caminhos, e marcas as solas dos meus pés.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Envelhecendo-se entretanto elle com a podridão, e como o vestido, ao qual roe a traça.
