Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Oto moje oko widziało [to] wszystko, moje ucho słyszało i zrozumiało.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Co wiecie wy, ja także wiem, nie jestem od was gorszy.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Dlatego chciałbym mówić z Wszechmocnym i pragnę prawować się z Bogiem.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Wy bowiem jesteście sprawcami kłamstwa, wszyscy jesteście marnymi lekarzami.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Obyście raczej zamilkli, a uznano by wam to za mądrość.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Słuchajcie teraz mojego rozumowania, zważajcie na obronę moich warg.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Czy w obronie Boga będziecie mówić przewrotnie? Czy za niego będziecie mówić kłamliwie?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Czy macie wzgląd na jego osobę? Czy chcecie spierać się po stronie Boga?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Czy byłoby dobrze, gdyby was doświadczył? Czy chcecie go oszukać, jak się oszukuje człowieka?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Na pewno będzie was karać, jeśli w ukryciu będziecie stronniczy.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Czy jego majestat was nie przeraża? Czy jego groza na was nie padnie?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Wasza pamięć jest jak popiół, a wasze ciała jak ciała z gliny.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Milczcie, zostawcie mnie, abym przemówił, a niech przyjdzie na mnie, co chce.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Czemu mam szarpać swoje ciało zębami i kłaść swoje życie w swoje ręce?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Oto choćby mnie zabił, jeszcze będę [mu] ufać. Moich dróg będę jednak przed nim bronić.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
On sam będzie moim zbawieniem, bo żaden obłudnik nie przyjdzie przed jego oblicze.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Słuchajcie uważnie mojej mowy, niech wasze uszy przyjmą moją wypowiedź.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Oto teraz jestem gotowy na sąd i wiem, że zostanę usprawiedliwiony.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Któż będzie się spierał ze mną? Jeśli bowiem zamilknę, to umrę.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Tylko dwóch rzeczy mi nie czyń, a nie będę się krył przed tobą.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Oddal swoją rękę ode mnie i niech twoja groza mnie nie przeraża.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Potem zawołaj mnie, a ja ci odpowiem, albo ja przemówię, a [ty] mi odpowiedz.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Ile mam nieprawości i grzechów? Daj mi poznać moje przestępstwo i grzech.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Czemu zakrywasz swoje oblicze i uważasz mnie za swego wroga?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Czy skruszysz liść miotany [wiatrem]? Czy będziesz gonić suche źdźbło?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Piszesz bowiem przeciwko mnie gorzkie rzeczy, każesz mi dziedziczyć nieprawości mojej młodości;
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Zakułeś moje nogi w dyby, śledzisz wszystkie moje ścieżki i zaznaczasz ślady moich stóp.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Niszczeję jak próchno, jak szata, którą zepsują mole.
