< Job 13 >

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Inao! fa nitreako iaby zao, tsinano’ ty sofiko vaho maharendreke.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Ze fohi’areo, apotako ka; Izaho tsy zai’ areo.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Fe te hivolañe amy El-Sadai iraho, te hifanointoiñe aman’ Añahare.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Mpanosoke vande nahareo, songa mpanaha tsy manjofake.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Ehe t’ie vata’e nianjiñe, le ho natao hihitse!
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Ehe janjiño ty havereko, vaho janjiño ty fanoroan-tsoñiko
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Hisaontsy hamengohañ’ aman’Añahare hao, hilañona’areo famañahiañe?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Handombok’ aze v’inahareoo? h’ondati-aivo, mpihalaly ho an’Andrianañahare hao?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Hahasoa anahareo hao te itsikaraha’e? Hamañahy Aze hao nahareo manahake ty famañahiañe ondaty?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Ie ho trevohe’e te mirihy añ’etake.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Tsy hampangebahebak’ anahareo hao ty enge’e? naho hivotrak’ ama’ areo ty fañeveñañe.
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Oha-drehan-davenoke ty onin-taro’ areo, fiaron-dietse ty fikala’ areo.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Mianjiña, apoho iraho hivolañe le adono ho amako ty toly.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Ino ty andrambesako? ami’ty nifeko ty nofoko, vaho apoko an-tañako ty fiaiko.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Ndra te havetra’e, ie ty fatokisako fe hiverok’ añ’atrefa’e raho ty amo satakoo,
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Vaho zao ty ho fandrombahañe ahy: te tsy hiatrek’aze ty tsy aman-Kake
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Tsendreño o entakoo, naho ty lañonako an-dravembia’ areo.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Ingo, fa nalahako i tarokoy, apotako te hahazo to.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Ia ty hifanjomotse amako? le ho nitsiñe amy zao raho vaho nikenkañe.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Ehe ty raha roe avao ty tsy hanoa’o ahy, le tsy hietahako o lahara’oo.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Ahankaño amako ty fità’o, le ehe tsy hampianifañe ahy ty fañeveñako ama’o
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Ie amy zao koiho, le hanoiñe iraho, ke angao hivolan-draho vaho toiño.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Fire o fandilarako naho hakeokoo? Ampahafohino ahy ty fiolako naho o tahikoo,
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Akore te añetaha’o laharañe, vaho manao ahy ho rafelahi’o?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Hampititititihe’o hao ty ravets-atae asiotsion-tioke, ho heañe’o hao ty kafo maike?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Fa anokira’o raha mafaitse iraho, vaho ampandova’o ahy o hakeoko te niajalahy.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Añombea’o longòke o tombokoo, naho efera’o ty ho nilian-tombokoo.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
ie mihamomoke hoe raha lo iraho, hoe saroñe nihanem-bararaoke.

< Job 13 >