Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Redzi, to visu mana acs redzējusi, mana auss dzirdējusi un to likusi vērā.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Ko jūs protat, to es arīdzan protu, jūs man neesat priekšā.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Bet es gribu runāt uz to Visuvareno, un man gribās aizbildināties tā stiprā Dieva priekšā.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Jo tiešām, jūs esat melu runātāji, jūs visi esat nelietīgi dziednieki.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Kaut jūs pavisam klusu būtu, tas jums būtu par gudrību.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Klausiet jel manu aizbildināšanos, un ņemiet vērā manas mutes tiesāšanos.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Vai gribat netaisnību runāt Dieva labad un Viņa labad izteikt viltību?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Vai Viņu gribat aizbildināt un Dievam būt pārstāvētāji?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Vai būs labi, kad Viņš jūs meklēs, vai Viņu pievilsiet, kā cilvēku pieviļ?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Sodīt Viņš jūs sodīs, ja jūs slepeni vaigu uzlūkojat.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Vai Viņa augstība jūs neiztrūcinās un bailes no Viņa jums neuzkritīs?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Jūsu mācības būs kā pelni, un jūsu augstie vārdi kā mālu kopas.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Palieciet man klusu, un es runāšu, lai man notiek, kas notikdams.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Kāpēc man savu miesu bija zobos ņemt, un savu dvēseli likt savā rokā?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Redzi, jebšu Viņš mani nokaus, taču es uz Viņu gribu cerēt, es tikai savus ceļus gribu aizbildināt Viņa priekšā.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Jau tas man būs par pestīšanu, ka viltnieks Viņa priekšā nenāks.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Klausāties, klausāties manus vārdus, un mana valoda lai skan jūsu ausīs.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Redzat jel, es esmu gatavs uz tiesu, es zinu, ka man paliks taisnība.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Kas ar mani varētu tiesāties? Patiesi tad es ciestu klusu un mirtu.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Divas lietas tikai man nedari, tad es neapslēpšos Tavā priekšā.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Lai Tava roka paliek tālu no manis, un Tava briesmība lai mani neizbiedē.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Tad sauc, un es atbildēšu, vai es runāšu, un Tu atbildi man.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Cik man ir noziegumu un grēku? Dari man zināmus manus grēkus un manus pārkāpumus.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Kāpēc Tu apslēpi Savu vaigu un mani turi par Savu ienaidnieku?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Vai Tu biedināsi šaubīgu lapu un vajāsi izkaltušus rugājus.
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Jo Tu man nospriedi rūgtumus un lieci manīt manas jaunības noziegumus.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Tu lieci manas kājas siekstā un glūni uz visiem maniem ceļiem un ieslēdzi manas pēdas aplokā, -
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Un tomēr šis iznīkst kā trūdi, tā kā drēbe, ko kodes saēd.
