< Job 13 >

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Voici, mon œil a vu tout cela; mon oreille l'a entendu et compris;
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Ce que vous savez, je le sais aussi; je ne vous suis pas inférieur.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Mais je veux parler au Tout-Puissant, je veux plaider auprès de Dieu.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Mais vous, vous êtes des inventeurs de mensonges. Vous êtes tous des médecins de néant.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Puissiez-vous demeurer dans le silence, et que ce soit là votre sagesse!
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Écoutez donc ma réprimande, et soyez attentifs à la réplique de mes lèvres.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Tiendrez-vous des discours injustes en faveur de Dieu? Et, pour le défendre, direz-vous des mensonges?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Ferez-vous acception de personnes en sa faveur? Prétendrez-vous plaider pour Dieu?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Vous en prendra-t-il bien, s'il vous sonde? Comme on trompe un homme, le tromperez-vous?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Certainement, il vous reprendra, si secrètement vous faites acception de personnes.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Sa majesté ne vous épouvantera-t-elle point, et sa frayeur ne tombera-t-elle pas sur vous?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Vos réminiscences sont des sentences de cendre, vos remparts sont des remparts de boue!
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Taisez-vous, laissez-moi; je veux parler, et qu'il m'arrive ce qui pourra.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Pourquoi prendrais-je ma chair dans mes dents? Non, j'exposerai ma vie.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Voici, il me tuera; je n'ai plus d'espoir. Du moins, je défendrai ma conduite devant lui.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Et cela me tournera à salut; car un impie ne viendrait pas devant lui.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Écoutez, écoutez mes paroles, prêtez l'oreille à mes déclarations.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Voici, j'ai préparé ma cause. Je sais que je serai justifié.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Quelqu'un plaidera-t-il contre moi? Alors je me tais, et je meurs.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Seulement, ne me fais point deux choses, et alors je ne me cacherai pas loin de ta face:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Éloigne ta main de moi, et que ta terreur ne me trouble point.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Puis, appelle-moi et je répondrai. Ou bien, que je parle, et tu me répliqueras.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Combien ai-je commis d'iniquités et de péchés? Fais-moi connaître ma transgression et mon péché.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Pourquoi caches-tu ta face, et me tiens-tu pour ton ennemi?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Veux-tu effrayer une feuille que le vent emporte, et poursuivre une paille desséchée?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Pour que tu écrives contre moi d'amers arrêts, et que tu me fasses recevoir la peine des péchés de ma jeunesse;
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Pour que tu mettes mes pieds dans des ceps, que tu épies tous mes chemins, et que tu traces une limite autour de la plante de mes pieds;
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Et ce corps se détruit comme du bois vermoulu, comme un vêtement que la teigne a rongé.

< Job 13 >