Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Voilà que mon œil a vu tout cela, mon oreille l’a entendu et compris.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Ce que vous savez, moi aussi je le sais, je ne vous suis en rien inférieur.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Mais je veux parler au Tout-Puissant, je veux plaider ma cause avec Dieu.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Car vous n’êtes que des charlatans, vous êtes tous des médecins inutiles.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Que ne gardiez-vous le silence! Il vous eût tenu lieu de sagesse.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Ecoutez, je vous prie, ma défense, soyez attentifs au plaidoyer de mes lèvres.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Parlerez-vous mensonge en faveur de Dieu, pour lui, parlerez-vous tromperie?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Ferez-vous pour Dieu acception de personnes, vous constituerez-vous avocats?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Vous en saura-t-il gré, s’il sonde vos cœurs? Le tromperez-vous comme on trompe un homme?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Certainement il vous condamnera, si vous faites en secret acception de personnes.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Oui, sa majesté vous épouvantera, ses terreurs tomberont sur vous.
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Vos arguments sont des raisons de poussière, vos forteresses sont des forteresses d’argile.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Taisez-vous, laissez-moi, je veux parler; il m’en arrivera ce qu’il pourra.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Je veux prendre ma chair entre les dents, je veux mettre mon âme dans ma main.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Quand il me tuerait, que je n’aurais rien à espérer, je défendrai devant lui ma conduite.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Mais il sera mon salut, car l’impie ne saurait paraître en sa présence.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Ecoutez donc mes paroles, prêtez l’oreille à mon discours.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Voici que j’ai préparé ma cause, je sais que je serai justifié.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Est-il quelqu’un qui veuille plaider contre moi? A l’instant même je veux me taire et mourir.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Seulement épargne-moi deux choses, ô Dieu, et je ne me cacherai pas devant ta face:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
éloigne ta main de dessus moi, et que tes terreurs ne m’épouvantent plus.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Après cela, appelle, et je répondrai; ou bien je parlerai d’abord, et tu me répondras.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Quel est le nombre de mes iniquités et de mes péchés? Fais-moi connaître mes transgressions et mes offenses.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Pourquoi cacher ainsi ton visage, et me regarder comme ton ennemi!
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Veux-tu donc effrayer une feuille agitée par le vent, poursuivre une paille desséchée,
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
pour que tu écrives contre moi des choses amères, pour que tu m’imputes les fautes de ma jeunesse,
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
pour que tu mettes mes pieds dans les ceps, que tu observes toutes mes démarches, que tu traces une limite à la plante de mes pieds,
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
alors que mon corps se consume comme un bois vermoulu, comme un vêtement que dévore la teigne.
