Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
“Behold, my eye has seen all this. My ear has heard and understood it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
What you know, I know also. I am not inferior to you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
“Surely I would speak to the Almighty. I desire to reason with God.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
But you are forgers of lies. You are all physicians of no value.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Oh that you would be completely silent! Then you would be wise.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear now my reasoning. Listen to the pleadings of my lips.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Will you speak unrighteously for God, and talk deceitfully for him?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Will you show partiality to him? Will you contend for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Is it good that he should search you out? Or as one deceives a man, will you deceive him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He will surely reprove you if you secretly show partiality.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Won’t his majesty make you afraid and his dread fall on you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your memorable sayings are proverbs of ashes. Your defenses are defenses of clay.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
“Be silent! Leave me alone, that I may speak. Let come on me what will.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Why should I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Behold, he will kill me. I have no hope. Nevertheless, I will maintain my ways before him.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
This also will be my salvation, that a godless man will not come before him.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Listen carefully to my speech. Let my declaration be in your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
See now, I have set my cause in order. I know that I am righteous.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is he who will contend with me? For then would I hold my peace and give up the spirit.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
“Only don’t do two things to me, then I will not hide myself from your face:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
withdraw your hand far from me, and don’t let your terror make me afraid.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Then call, and I will answer, or let me speak, and you answer me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many are my iniquities and sins? Make me know my disobedience and my sin.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Why do you hide your face, and consider me your enemy?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Will you harass a driven leaf? Will you pursue the dry stubble?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For you write bitter things against me, and make me inherit the iniquities of my youth.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
You also put my feet in the stocks, and mark all my paths. You set a bound to the soles of my feet,
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
though I am decaying like a rotten thing, like a garment that is moth-eaten.
