Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Lo, my eye has seen all this. My ear has heard and understood it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
What ye know, I also know; I am not inferior to you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
But ye are forgers of lies. Ye are all physicians of no value.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
O that ye would altogether be silent! And it would be your wisdom.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Will ye speak unrighteously for God, and talk deceitfully for him?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Will ye show partiality to him? Will ye contend for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Is it good that he should search you out? Or as deceiving a man, will ye deceive him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He will surely reprove you if ye secretly show partiality.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Shall not his majesty make you afraid, and his dread fall upon you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your memorable sayings are proverbs of ashes. Your defenses are defenses of clay.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Be quiet. Let me alone that I may speak, and let come on me what will.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Why should I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Behold, he will kill me; I have no hope. Nevertheless I will maintain my ways before him.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
This also shall be my salvation, that a profane man shall not come before him.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hear diligently my speech, and let my declaration be in your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Behold now, I have set my case in order. I know that I am righteous.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is he who will contend with me? For then I would keep silent and give up the spirit.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Only do not do two things to me, then I will not hide myself from thy face:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Withdraw thy hand far from me, and do not let thy dread make me afraid.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Then call thou, and I will answer, or let me speak, and answer thou me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many are my iniquities and sins? Make me to know my transgression and my sin.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Why do thou hide thy face, and reckon me for thine enemy?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Will thou harass a driven leaf? And will thou pursue the dry stubble?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For thou write bitter things against me, and make me to inherit the iniquities of my youth.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Thou also put my feet in the stocks, and mark all my paths. Thou set a bound to the soles of my feet.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Though I am like a rotten thing that decays, like a garment that is moth-eaten.
