Job 13

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Ania karon, ang akong mata nakakita niining tanan, Ang igdulungog nako nakadungog ug nakasabut niini.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

Ang inyong nahibaloan, mao ang akong nahibaloan usab: Ako dili ubos kaninyo.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Mosulti gayud ako sa Makagagahum, Ug gitinguha ko ang pagpakigsulti sa Dios.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Apan kamo mga magmumugna sa bakak; Kamong tanan mga mananambal nga walay bili.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

Oh maayo pa unta kong kamo managhilum na lamang! Ug kana mahimo nga inyong kaalam.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

Pamatia karon ang akong pangatarungan, Ug patalinghugi ang katarungan nga sa akong mga ngabil igasaysay.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

Manulti ba kamog dili matarung tungod sa paglaban sa Dios, Ug igapamulong mo ba nga malimbongon tungod kaniya?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

Magapakita ba kamo sa inyong pagpasulabi kaniya? Molaban ba kamo alang sa Dios?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

Maayo ba nga siya magasusi kaninyo? Kun ingon sa usa nga nagalimbong sa tawo, limbongan ba ninyo siya?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

Sa walay duhaduha siya magabadlong kaninyo, Kong kamo sa tago may pagpasulabi.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

Dili ba makapahadlok kaninyo ang iyang kahalangdon, Ug ang iyang kalisang kaninyo modangat?

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Ang inyong mga halandumong pulong maoy sanglitanan nga abo, Ang inyong salipdanan, mga salipdanan nga yanang.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

Managhilum kamo, pasagdi ako, aron sa akong pagsulti: Ug kanako ipadangat ang tanan nga modangat.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

Ngano man nga kuhaon ko ang akong unod sa mga ngipon nako, Ug ibutang ko ang akong kinabuhi sa kamot nako?

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Ania karon, iyang pagalaglagon ako: ako walay paglaum: Bisan pa niini, sa iyang atubangan ako magalaban sa akong mga alagianan.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

Kini usab mao ang akong kaluwasan, Nga ang tawong walay Dios sa iyang atubangan dili gayud makaduol.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Patalinghugi pag-ayo ang akong gipamulong, Ug sa imong igdulungog ipahaluna ang akong gipahayag.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Ania karon, gipahamutang ko na pag-ayo ang akong katarungan; Ako nasayud nga ako matarung.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Kinsa ba ang buot makigbisog kanako? Kay unya mohilum ako ug ipabugto ko ang akong kinabuhi.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

Duruha lamang ka butang ayaw pagbuhata kanako; Nan ako dili motago gikan sa atubangan sa imong nawong.

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Kuhaa halayo kanako ang imong kamot, Ug ayaw ako pagpahadloka sa imong kalisang.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Unya tumawag ka, ug ako motubag; Kun pasultiha ako, ug tubagon mo ako.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

Unsa ba ang gidaghanon sa akong kadautan ug kasal-anan? Ipadayag kanako ang akong kalapasan ug ang akong sala.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

Ngano man nga gitago mo ang imong nawong kanako, Ug ginaisip mo ako nga imong kaaway?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

Mopaguol pa ba ikaw sa usa ka dahon nga sinalibay? Ug mogukod pa ba ikaw sa tuud nga laya?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

Kay ikaw nagasulat man ug mga butang nga mapait batok kanako, Ug nagapaani kanako sa kadautan sa akong pagkabatan-on:

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

Imo usab nga gibutang sa sepohan ang akong mga tiil, Ug gitiman-an ang tanan ko nga alagianan; Imong gibadlisan ang utlanan sa lapalapa sa akong mga tiil:

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

Bisan ingon ako sa usa ka butang nga dunot nga mapapas, Ingon sa usa ka bisti nga ginakutkot sa tangkob.