Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Pea naʻe tali ʻe Siope, ʻo ne pehē,
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Ta ko kimoutolu pe ʻae kakai, pea ʻe mate mo kimoutolu ʻae poto.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Ka ʻoku ai hoku loto ʻo hangē pe ko kimoutolu; ʻoku ʻikai te u siʻi hifo au kiate kimoutolu: ʻio, ko hai ʻoku ʻikai ke ne ʻilo ki he ngaahi meʻa pehē ni?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
ʻOku ou tatau mo ha taha ʻoku taukaea ʻe hono kaungāʻapi, ʻo pehē, ʻoku ne ui ki he ʻOtua, pea ʻoku ne talia ia: ʻoku kata manukia ʻae tonuhia mo e angatonu.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
ʻO hangē ko e maama kuo fakatukutukuʻi, ʻoku pehē ʻaia ʻoku meimei hekea hono vaʻe ʻi he mahalo ʻo ia ʻoku fiemālie.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
ʻOku monūʻia ʻae ngaahi fale ʻoe kau kaihaʻa, pea ʻoku nofo fiemālie pē ʻakinautolu ʻoku fakahouhau ki he ʻOtua; ʻoku ʻatu lahi ʻe he ʻOtua ki honau nima.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
“Kae fehuʻi eni ki he fanga manu, pea te nau akoʻi koe; mo e fanga manu ʻoe ʻatā, pea te nau tala kiate koe:
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Pea lea ki he fonua, pea te ne akoʻi koe: pea ʻe fakahā kiate koe ʻe he ngaahi ika ʻoe tahi.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Ko hai ʻoku ʻikai te ne ʻilo ʻi he meʻa ni kotoa pē, ko e nima ʻo Sihova kuo ne fai eni?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
ʻAia ʻoku ʻi hono nima ʻae moʻui ʻae meʻa moʻui fulipē, mo e mānava ʻoe kakai kotoa pē.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
ʻIkai ʻoku ʻahiʻahiʻi ʻe he telinga ʻae ngaahi lea? Pea kamata ʻe he ngutu hono kai?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Pea ʻoku ʻiate ia ʻoku talu mei muʻa ʻae poto; pea ko e ʻilo ʻi he ngaahi ʻaho lahi.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
“ʻOku ʻiate ia ʻae poto mo e mālohi, ʻoku ʻiate ia ʻae fakakaukau mo e ʻilo.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Vakai, ʻoku ne holoki hifo, pea ʻe ʻikai faʻa toe fokotuʻu ia: ʻoku ne tāpuni ki he tangata, pea ʻoku ʻikai ke faʻa matoʻo.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Vakai, ʻoku ne taʻofi ki he ngaahi vai, pea matuʻu ia: ʻoku ne fekau atu foki ia, pea ʻoku fulihi ʻe ia ʻae fonua.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
ʻOku ʻiate ia ʻae mālohi mo e poto, ʻoku ʻoʻona ʻae kākāʻia mo ia ʻoku kākā.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
ʻOku ne taki pōpula ʻae kau fakakaukau, pea ne fakavaleʻi ʻae kau fakamaau.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Ko e haʻi ʻoe ngaahi tuʻi kuo ne vete, ka ne haʻihaʻi honau noʻotanga vala ʻaki ʻae haʻi.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
ʻOku ne taki pōpula ʻae ngaahi houʻeiki, pea ʻoku ne lī ki lalo ʻae mālohi.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
ʻOku ne toʻo atu ʻae lea ʻae kau poto, pea toʻo mo e ʻilo ʻae mātuʻa.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
ʻOku ne lilingi ʻae manukia ki he ngaahi houʻeiki, pea ne vete ʻae noʻo ʻoe mālohi.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
ʻOku ne fakahā ʻae ngaahi meʻa lilo mei he fakapoʻuli, pea ne ʻomi ki he maama ʻae ʻata ʻoe mate.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
ʻOku ne fakatokolahi ʻakinautolu ʻoku ne fakalahi ʻae ngaahi puleʻanga, pea toe fakasiʻisiʻi ia.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
ʻOku ne toʻo ʻo ʻave ʻae loto ʻoe ngaahi ʻeiki ʻoe kakai ʻo māmani, ʻo ne pule ke nau ʻalu fano ʻi ha toafa taʻehahala.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
ʻOku nau tautaufā ʻi he poʻuli taʻehamaama, pea ʻoku ne pule ke nau fehēaki fano ʻo hangē ha konā.
