Job 12

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Då svarade Job, och sade:

2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.