Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Y respondió Job, y dijo:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Ciertamente que vosotros sois el pueblo, y con vosotros morirá la sabiduría.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
También tengo yo seso como vosotros: no soy yo menos que vosotros; ¿y quién habrá que no pueda decir otro tanto?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
El que invoca a Dios, y él le responde, es burlado de su amigo; y el justo y perfecto es escarnecido.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
La antorcha es tenida en poco en el pensamiento del próspero: la cual se aparejó contra las caídas de los pies.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Las tiendas de los robadores están en paz; y los que provocan a Dios, y los que traen dioses en sus manos, viven seguros.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Mas ciertamente pregunta ahora a las bestias, que ellas te enseñarán; y a las aves de los cielos, que ellas te mostrarán:
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
O habla a la tierra, que ella te enseñará; y los peces de la mar te declararán.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
¿Qué cosa de todas estas no entiende que la mano de Jehová la hizo,
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Y que en su mano está el alma de todo viviente, el espíritu de toda carne humana?
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Ciertamente el oído prueba las palabras, y el paladar gusta las viandas.
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
En los viejos está la ciencia, y en longura de días la inteligencia.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Con el está la sabiduría y la fortaleza, suyo es el consejo y la inteligencia.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
He aquí, el derribará, y no será edificado: encerrará al hombre, y no habrá quien le abra.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
He aquí, él detendrá las aguas, y se secarán: él las enviará, y destruirán la tierra.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Con él está la fortaleza y la existencia: suyo es el que yerra, y el que hace errar.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
El hace andar a los consejeros desnudos, y hace enloquecer a los jueces.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
El suelta la atadura de los tiranos, y les ata la cinta en sus lomos.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
El lleva despojados a los príncipes, y él trastorna a los valientes.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
El quita la habla a los que dicen verdad, y el toma el consejo a los ancianos.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
El derrama menosprecio sobre los príncipes, y enflaquece la fuerza de los esforzados.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
El descubre las profundidades de las tinieblas, y saca a luz la sombra de muerte.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
El multiplica las gentes, y él las pierde: él esparce las gentes, y las torna a recoger.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
El quita el seso de las cabezas del pueblo de la tierra, y los hace que se pierdan vagueando sin camino:
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Que palpen las tinieblas, y no la luz: y los hace errar como borrachos.
