< Job 12 >

1 Därefter tog Job till orda och sade:
Então Job respondeu, e disse:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Na verdade, que só vós sois o povo, e comvosco morrerá a sabedoria.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Tambem eu tenho um coração como vós, e não vos sou inferior: e quem não sabe taes coisas como estas?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Eu sou irrisão aos meus amigos; eu, que invoco a Deus, e elle me responde; o justo e o recto servem de irrisão.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Tocha desprezivel é na opinião do que está descançado, aquelle que está prompto a tropeçar com os pés.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
As tendas dos assoladores teem descanço, e os que provocam a Deus estão seguros; nas suas mãos Deus lhes põe tudo.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Mas, pergunta agora ás bestas, e cada uma d'ellas t'o ensinará: e ás aves dos céus, e ellas t'o farão saber;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Ou falla com a terra, e ella t'o ensinará: até os peixes do mar t'o contarão.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Quem não entende por todas estas coisas que a mão do Senhor faz isto?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Em cuja mão está a alma de tudo quanto vive, e o espirito de toda a carne humana.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Porventura o ouvido não provará as palavras, como o paladar gosta as comidas?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Com os edosos está a sabedoria, e na longura de dias o entendimento.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Com elle está a sabedoria e a força: conselho e entendimento tem.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Eis que elle derriba, e não se reedificará: encerra o homem, e não se lhe abrirá.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Eis que elle retem as aguas, e se seccam; e as larga, e transtornam a terra.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Com elle está a força e a sabedoria: seu é o errante e o que o faz errar.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Aos conselheiros leva despojados, e aos juizes faz desvairar.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Solta a atadura dos reis, e ata o cinto aos seus lombos.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Aos principes leva despojados, aos poderosos transtorna.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Aos acreditados tira a falla, e toma o entendimento aos velhos.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Derrama desprezo sobre os principes, e affrouxa o cinto dos violentos.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
As profundezas das trevas manifesta, e a sombra da morte traz á luz.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Multiplica as gentes e as faz perecer; espalha as gentes, e as guia.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Tira o coração aos chefes das gentes da terra, e os faz vaguear pelos desertos, sem caminho.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Nas trevas andam ás apalpadelas, sem terem luz, e os faz desatinar como ebrios.

< Job 12 >