Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Bet Ījabs atbildēja un sacīja:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Tas ir tiesa, jūs esat ļaudis un ar jums gudrība izmirs.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Man arīdzan ir sirds, tāpat kā jums, jūs man priekšā neesat, un kas tad to gudrību nezin?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Es pat savam tuvākam esmu par apsmieklu, es, kas Dievu piesaucis un no Viņa esmu paklausīts, par apsmieklu tas taisnais un sirdsskaidrais.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Kauns nelaimei pēc laimīga domām; tas gaida to, kam kāja slīd.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Postītāju dzīvokļiem labi klājās, un mierā paliek bezdievīgi un kam Dievs ir dūrē.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Un tiešām, vaicā jel lopiem, tie tev to mācīs, un putniem apakš debess, tie tev to stāstīs.
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Jeb runā ar zemi, tā tev mācīs, un jūras zivis tev to izteiks.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Kas neatzīst pie visa tā, ka Tā Kunga roka to darījusi.
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Viņa rokā ir visu dzīvo dvēsele un visu cilvēku miesu gars.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Vai auss nepārbauda vārdus, kā mute bauda barību?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Pie veciem ir gudrība un ilgs mūžs dod saprašanu.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Pie Viņa ir gudrība un spēks, Viņam ir padoms un prāts.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Redzi, Viņš nolauž, un neviens nevar uztaisīt. Viņš ko aizslēdz, un neviens nevar atvērt.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Redzi, kad Viņš ūdeņus satur, tad tie izsīkst, un kad Viņš tos laiž vaļā, tad tie zemi griež apkārt.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Pie Viņa ir spēks un pastāvība, Viņa priekšā ir, kas maldās un kas maldina.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Viņš ved padomu devējus par laupījumu, un tiesnešus Viņš dara par ģeķiem.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Ķēniņu saites Viņš sarauj un apjož pašiem gurnus ar saitēm.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Viņš ved cienīgus par laupījumu, un apgāž varenus.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Viņš atņem runātājiem valodu un noņem vecajiem prātu.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Viņš izlej negodu pār lieliem kungiem, un vareniem Viņš jostu raisa vaļā.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Viņš atklāj dziļumus tumsai, un nāves ēnu Viņš ved gaismā.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Viņš vairo ļaudis un tos izdeldē, Viņš ceļ spēkā tautas un tās izklīdina.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Viņš ļaužu virsniekiem virs zemes atņem sirdi un tos maldina tuksnesī, kur ceļa nav.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Tie grābsta tā kā tumsā, kur gaismas nav, un Viņš tiem liek maldīties kā piedzērušiem.
