Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Respondens autem Job, dixit:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Ergo vos estis soli homines, et vobiscum morietur sapientia?
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Et mihi est cor sicut et vobis, nec inferior vestri sum; quis enim hæc quæ nostis ignorat?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Qui deridetur ab amico suo, sicut ego, invocabit Deum, et exaudiet eum: deridetur enim justi simplicitas.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Lampas contempta apud cogitationes divitum parata ad tempus statutum.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Abundant tabernacula prædonum, et audacter provocant Deum, cum ipse dederit omnia in manus eorum.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Nimirum interroga jumenta, et docebunt te; et volatilia cæli, et indicabunt tibi.
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Loquere terræ, et respondebit tibi, et narrabunt pisces maris.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Quis ignorat quod omnia hæc manus Domini fecerit?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
In cujus manu anima omnis viventis, et spiritus universæ carnis hominis.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Nonne auris verba dijudicat? et fauces comedentis, saporem?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
In antiquis est sapientia, et in multo tempore prudentia.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Apud ipsum est sapientia et fortitudo; ipse habet consilium et intelligentiam.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Si destruxerit, nemo est qui ædificet; si incluserit hominem, nullus est qui aperiat.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Si continuerit aquas, omnia siccabuntur; et si emiserit eas, subvertent terram.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Apud ipsum est fortitudo et sapientia; ipse novit et decipientem, et eum qui decipitur.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Adducit consiliarios in stultum finem, et judices in stuporem.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Balteum regum dissolvit, et præcingit fune renes eorum.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Ducit sacerdotes inglorios, et optimates supplantat:
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
commutans labium veracium, et doctrinam senum auferens.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Effundit despectionem super principes, eos qui oppressi fuerant relevans.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Qui revelat profunda de tenebris, et producit in lucem umbram mortis.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Qui multiplicat gentes, et perdit eas, et subversas in integrum restituit.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Qui immutat cor principum populi terræ, et decipit eos ut frustra incedant per invium:
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
palpabunt quasi in tenebris, et non in luce, et errare eos faciet quasi ebrios.
