Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Alors Job prit la parole et dit:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Vraiment vous êtes aussi sages que tout un peuple, et avec vous mourra la sagesse!
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Moi aussi, j’ai de l’intelligence comme vous, je ne vous le cède en rien, et qui ne sait les choses que vous dites?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Je suis la risée de mes amis, moi qui invoquais Dieu et à qui Dieu répondait; leur risée, moi le juste, l’innocent!...
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Honte au malheur! C’est la devise des heureux; le mépris attend celui dont le pied chancelle.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
La paix cependant règne sous la tente des brigands, la sécurité pour ceux qui provoquent Dieu, et qui n’ont d’autre dieu que leur bras.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Mais, de grâce, interroge les bêtes, et elles t’instruiront, les oiseaux du ciel, et ils te l’apprendront;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
ou bien parle à la terre, et elle t’enseignera; les poissons même de la mer te le raconteront.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Qui ne sait, parmi tous ces êtres, que la main de Yahweh a fait ces choses,
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
qu’il tient dans sa main l’âme de tout ce qui vit, et le souffle de tous les humains?
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
L’oreille ne discerne-t-elle pas les paroles, comme le palais savoure les aliments?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Aux cheveux blancs appartient la sagesse, la prudence est le fruit des longs jours.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
En Dieu résident la sagesse et la puissance, à lui le conseil et l’intelligence.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Voici qu’il renverse et l’on ne rebâtit pas; il ferme la porte sur l’homme, et on ne lui ouvre pas.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Voici qu’il arrête les eaux, elles tarissent; il les lâche, elles bouleversent la terre.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
A lui la force et la prudence, à lui celui qui est égaré et celui qui égare.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Il emmène captifs les conseillers des peuples, et il ôte le sens aux juges.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Il délie la ceinture des rois, et ceint leurs reins d’une corde.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Il traîne les prêtres en captivité, et renverse les puissants.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Il ôte la parole aux hommes les plus habiles, et il enlève le jugement aux vieillards.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Il verse le mépris sur les nobles, et il relâche la ceinture des forts.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Il met à découvert les choses cachées dans les ténèbres, et produit à la lumière l’ombre de la mort.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Il fait croître les nations, et il les anéantit; il les étend et il les resserre.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Il ôte l’intelligence aux chefs des peuples de la terre, et les égare dans des déserts sans chemin;
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
ils tâtonnent dans les ténèbres, loin de la lumière; il les fait errer comme un homme ivre.
