Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Sotheli Joob answeride, and seide,
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Therfor ben ye men aloone, that wisdom dwelle with you?
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
And to me is an herte, as and to you, and Y am not lowere than ye; for who knowith not these thingis, whiche ye knowen?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
He that is scorned of his frend, as Y am, schal inwardli clepe God, and God schal here hym; for the symplenesse of a iust man is scorned.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
A laumpe is dispisid at the thouytis of riche men, and the laumpe is maad redi to a tyme ordeyned.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
The tabernaclis of robberis ben plenteuouse, `ether ful of goodis; and boldli thei terren God to wraththe, whanne he hath youe alle thingis in to her hondis.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
No wondur, ax thou beestis, and tho schulen teche thee; and axe thou volatilis of the eir, and tho schulen schewe to thee.
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Speke thou to the erthe, and it schal answere thee; and the fischis of the see schulen telle tho thingis.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Who knowith not that the hond of the Lord made alle these thingis?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
In whos hond the soule is of ech lyuynge thing, and the spirit, `that is, resonable soule, of ech fleisch of man.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Whether the eere demeth not wordis, and the chekis of the etere demen sauour?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Wisdom is in elde men, and prudence is in myche tyme.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Wisdom and strengthe is at God; he hath counsel and vndurstondyng.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
If he distrieth, no man is that bildith; if he schittith in a man, `noon is that openith.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
If he holdith togidere watris, alle thingis schulen be maad drie; if he sendith out tho watris, tho schulen distrie the erthe.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Strengthe and wisdom is at God; he knowith bothe hym that disseyueth and hym that is disseyued.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
And he bryngith conselours in to a fonned eende, and iugis in to wondryng, ethir astonying.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
He vnbindith the girdil of kyngis, and girdith her reynes with a coorde.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
He ledith her prestis with out glorie, and he disseyueth the principal men, `ethir counselours;
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
and he chaungith the lippis of sothefast men, and takith awei the doctrine of elde men.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
He schedith out dispisyng on princes, and releeueth hem, that weren oppressid.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Which schewith depe thingis fro derknessis; and bryngith forth in to liyt the schadewe of deeth.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Which multiplieth folkis, and leesith hem, and restorith hem destried in to the hool.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Which chaungith the herte of princes of the puple of erthe; and disseyueth hem, that thei go in veyn out of the weie.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Thei schulen grope, as in derknessis, and not in liyt; and he schal make hem to erre as drunken men.
