Job 12

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Maar Job antwoordde en zeide:

2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

Trouwens, omdat gijlieden het volk zijt, zo zal de wijsheid met ulieden sterven!

3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

Ik heb ook een hart even als gijlieden, ik zwicht niet voor u; en bij wien zijn niet dergelijke dingen?

4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Ik ben het, die zijn vriend een spot is, maar roepende tot God, Die hem verhoort; de rechtvaardige en oprechte is een spot.

5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Hij is een verachte fakkel, naar de mening desgenen, die gerust is; hij is gereed met den voet te struikelen.

6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

De tenten der verwoesters hebben rust, en die God tergen, hebben verzekerdheden, om hetgene God met Zijn hand toebrengt.

7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

En waarlijk, vraag toch de beesten, en elkeen van die zal het u leren; en het gevogelte des hemels, dat zal het u te kennen geven.

8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

Of spreek tot de aarde, en zij zal het u leren; ook zullen het u de vissen der zee vertellen.

9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

Wie weet niet uit alle deze, dat de hand des HEEREN dit doet?

10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

In Wiens hand de ziel is van al wat leeft, en de geest van alle vlees des mensen.

11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

Zal niet het oor de woorden proeven, gelijk het gehemelte voor zich de spijze smaakt?

12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

In de stokouden is de wijsheid, en in de langheid der dagen het verstand.

13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

Bij Hem is wijsheid en macht; Hij heeft raad en verstand.

14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

Ziet, Hij breekt af, en het zal niet herbouwd worden; Hij besluit iemand, en er zal niet opengedaan worden.

15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Ziet, Hij houdt de wateren op, en zij drogen uit; ook laat Hij ze uit, en zij keren de aarde om.

16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Bij Hem is kracht en wijsheid; Zijns is de dwalende, en die doet dwalen.

17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

Hij voert de raadsheren beroofd weg, en de rechters maakt Hij uitzinnig,

18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

Den band der koningen maakt Hij los, en Hij bindt den gordel aan hun lenden.

19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

Hij voert de oversten beroofd weg, en de machtigen keert Hij om.

20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

Hij beneemt den getrouwen de spraak, en der ouden oordeel neemt Hij weg.

21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

Hij giet verachting over de prinsen uit, en Hij verslapt den riem der geweldigen.

22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

Hij openbaart de diepten uit de duisternis, en des doods schaduwe brengt Hij voort in het licht.

23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

Hij vermenigvuldigt de volken, en verderft ze; Hij breidt de volken uit, en leidt ze.

24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Hij neemt het hart van de hoofden des volks der aarde weg, en doet hen dwalen in het woeste, waar geen weg is.

25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

Zij tasten in de duisternis, waar geen licht is; en Hij doet hen dwalen, als een dronkaard.