Job 11

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

4 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)

Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

Längre än jorden, och bredare än hafvet.

10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.

Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.