Job 11
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
A Sofar Namaæanin odgovori i reèe:
2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
Zar na mnoge rijeèi nema odgovora? ili æe èovjek govorljiv ostati prav?
3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
Hoæe li tvoje laži umuèkati ljude? i kad se ti rugaš, zar te neæe niko posramiti?
4 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
Jer si rekao: èista je nauka moja, i èist sam pred oèima tvojim.
5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
Ali kad bi Bog progovorio i usne svoje otvorio na te,
6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
I pokazao ti tajne mudrosti, jer ih je dvojinom više, poznao bi da te Bog kara manje nego što zaslužuje tvoje bezakonje.
7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Možeš li ti tajne Božije dokuèiti, ili dokuèiti savršenstvo svemoguæega?
8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
To su visine nebeske, šta æeš uèiniti? dublje je od pakla, kako æeš poznati? (Sheol h7585)
9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
Duže od zemlje, šire od mora.
10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
Da prevrati, ili zatvori ili sabere, ko æe mu braniti?
11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
Jer zna ništavilo ljudsko, i videæi nevaljalstvo zar neæe paziti?
12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
Èovjek bezuman postaje razuman, premda se èovjek raða kao divlje magare.
13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
Da ti upraviš srce svoje i podigneš ruke svoje k njemu,
14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
Ako je bezakonje u ruci tvojoj, da ga ukloniš, i ne daš da nepravda bude u šatorima tvojim,
15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
Tada æeš podignuti lice svoje bez mane i stajaæeš tvrdo i neæeš se bojati;
16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
Zaboraviæeš muku, kao vode koja proteèe opominjaæeš je se;
17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
Nastaæe ti vrijeme vedrije nego podne, sinuæeš, biæeš kao jutro;
18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
Uzdaæeš se imajuæi nadanje, zakopaæeš se, i mirno æeš spavati.
19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
Ležaæeš, i niko te neæe plašiti, i mnogi æe ti se moliti.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
Ali oèi æe bezbožnicima išèiljeti, i utoèišta im neæe biti, i nadanje æe im biti izdisanje.
