Job 11

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Niin vastasi Zophar Naemasta ja sanoi:

2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

Kuin joku on kauvan puhunut, eikö häntä pitäis vastattaman? eli pitääkö suupaltilla oikeus oleman?

3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

Pitääkö sinun jaarituksiis ihmisten vaikeneman, että sinä pilkkaat, eikä yksikäan sinua häpäisisi?

4 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

Sinä sanot: minun opetukseni on selkiä, ja minä olen puhdas sinun silmäis edessä.

5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

Jospa Jumala puhuis ja avais huulensa sinua vastaan,

6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

Ja ilmoittais sinulle salaisen tiedon! sillä hänellä olis vielä enempi tekemistä, ettäs tietäisit, ettei hän muistele kaikkia sinun pahoja töitäs.

7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

Luuletkos tutkistellessas Jumalan löytäväs? ja Kaikkivaltiaan täydellisesti löytäväs.

8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)

Hän on korkiampi kuin taivas, mitäs tahdot tehdä? syvempi kuin helvetti, kuinkas taidat tuta? (Sheol h7585)

9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

Pitempi kuin maa, ja laviampi kuin meri.

10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

Jos hän sen ylösalaisin kääntäis, eli kätkis, eli heittäis kokoon; kuka hänen estäis?

11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

Sillä hän tuntee turhatkin ihmiset, ja näkee vääryydet; ja ei hänen pitäis ymmärtämän?

12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

Turha ihminen ylpeilee, ja syntynyt ihminen on niinkuin metsä-aasin varsa.

13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

Jos olisit valmistanut sydämes, ja nostanut kätes hänen tykönsä;

14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

Jos vääryys on sinun kädessäs, niin heitä se kauvas, ettei yhtään vääryyttä asuisi majassas:

15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

Niin sinä ylennät kasvos ilman laitosta, ja olet vahva ja ei pelkääväinen.

16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

Niin sinä myös unhotat vaivan; ja niinkuin ohitse juossut vesi, tulee se mielees.

17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

Ja sinun elämäs aika pitää käymän ylös niinkuin puolipäivä, ja pimeys niinkuin kirkas aamu.

18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

Ole hyvässä turvassa, vielä nyt toivo on; sillä vaikkas nyt olet häpiässä, niin sinä kuitenkin olet rauhassa lepäävä.

19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

Sinä olet makaava, ja ei kenkään sinua peljätä: monen pitää sinua kunnioittaman.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.

Mutta jumalattomain silmät pitää nääntymän, ja ei voi päästää; sillä heidän toivonsa pitää puuttuman heidän sieluiltansa.