Job 11
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Daarop nam Sofar van Naäma het woord, en sprak:
2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
Zo’n praatvaar zou onbeantwoord blijven, Zo’n held met de lippen in het gelijk gesteld;
3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
Uw zwetsen zou anderen tot zwijgen brengen, Uw onzinnig gebrabbel door niemand worden beschaamd?
4 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
Gij zegt tot God: Mijn wandel is rein, Ik ben onberispelijk in uw oog!
5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
Wilde God maar eens spreken, Zijn lippen tegen u openen,
6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
U de geheimen der Wijsheid ontvouwen, Die zo moeilijk zijn te verstaan: Dan zoudt ge erkennen, dat God van u eist, Wat uw misdaad verdient.
7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Zoudt ge de diepten Gods kunnen peilen, De alwetendheid van den Almachtige doorgronden?
8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
Zij is hoger nog dan de hemelen: Wat kunt ge beginnen; Dieper nog dan de onderwereld: Wat kunt ge begrijpen; (Sheol h7585)
9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
Haar meetsnoer is langer dan de aarde, En breder nog dan de zee!
10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
Als hij iets laat passeren, het verborgen houdt, Of het ruchtbaar maakt: wie zal Hem weerhouden?
11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
Want Hij doorschouwt de bedriegelijke mensen; Hij kent het kwaad, het ontgaat Hem niet!
12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
Maar een leeghoofd zal dit eerst begrijpen, Als het jong van een ezel een mensenkind wordt!
13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
Maar wanneer gij er acht op wilt slaan, En tot Hem uw handen verheft,
14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
De misdaad uit uw hand verwijdert, En in uw tenten geen onrecht laat wonen:
15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
Dan heft ge smetteloos het hoofd omhoog, Dan staat ge vast, en behoeft niet te vrezen.
16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
Ja, dan zult ge de ellende vergeten, Er aan denken als aan water, dat voorbij is gestroomd;
17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
Dan rijst uw leven klaarder nog dan de middag, En uw duisternis zal als de morgen zijn;
18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
Dan zult ge vertrouwen, Want er is weer hoop! Dan gaat ge weer slapen onder veilige hoede,
19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
Dan legt ge u neer, en schrikt niemand u op; Dan dingen velen naar uw gunst,
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
Terwijl de ogen der bozen versmachten: Want die blijven van iedere toevlucht verstoken, Hun enige hoop is hun laatste zucht!
