Job 10
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
Mi alma es cortada en mi vida: por tanto yo soltaré mi queja sobre mí, y hablaré con amargura de mi alma.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
Diré a Dios: No me condenes: házme entender por qué pleitéas conmigo.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
¿Parécete bien que oprimas, y que deseches la obra de tus manos, y que favorezcas el consejo de los impíos?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
¿Tienes tú ojos de carne? ¿ves tú como el hombre?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
¿Tus días son como los días del hombre? ¿tus años son como los tiempos humanos,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
Que inquieras mi iniquidad, y busques mi pecado?
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
Sobre saber tú que yo no soy impío: y que no hay quien de tu mano libre.
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Tus manos me formaron, y me hicieron todo al derredor: ¿y hásme de deshacer?
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Acuérdate ahora que como a lodo me hiciste: ¿y hásme de tornar en polvo?
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
¿No me fundiste como leche, y como un queso me cuajaste?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
Vestísteme de piel y carne, y cubrísteme de huesos y nervios.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
Vida y misericordia hiciste conmigo; y tu visitación guardó mi espíritu.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Y estas cosas tienes guardadas en tu corazón: yo sé que esto está cerca de ti.
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
Si yo pequé acecharme has tú, y no me limpiarás de mi iniquidad.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
Si fuere malo; ¡ay de mí! y si fuere justo, no levantaré mi cabeza, harto de deshonra, y de verme afligido.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
Y vas creciendo, cazándome como león: tornando, y haciendo en mí maravillas:
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
Renovando tus llagas contra mi, y aumentando conmigo tu furor, remudándose sobre mí ejércitos.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
¿Por qué me sacaste del vientre? Muriera yo, y no me vieran ojos.
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
Fuera, como si nunca hubiera sido, llevado desde el vientre a la sepultura.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
¿Mis días no son una poca cosa? cesa pues, y déjame, para que me esfuerce un poco,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
Antes que vaya, para no volver, a la tierra de tinieblas y de sombra de muerte:
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
Tierra de oscuridad y tenebrosa sombra de muerte, donde no hay orden; y que resplandece como la misma oscuridad.
