Job 10
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
Meine Seele verdreußt mein Leben; ich will meine Klage bei mir gehen lassen und reden von Betrübnis meiner Seele
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
und zu Gott sagen: Verdamme mich nicht; laß mich wissen, warum du mit mir haderst!
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Gefällt dir's, daß du Gewalt tust und mich verwirfst, den deine Hände gemacht haben, und machest der Gottlosen Vornehmen zu Ehren?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Hast du denn auch fleischliche Augen, oder siehest du, wie ein Mensch siehet?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
Oder ist deine Zeit wie eines Menschen Zeit, oder deine Jahre wie eines Mannes Jahre,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
daß du nach meiner Missetat fragest und suchest meine Sünde?
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
So du doch weißt, wie ich nicht gottlos sei; so doch niemand ist, der aus deiner Hand erretten möge.
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Deine Hände haben mich gearbeitet und gemacht alles, was ich um und um bin; und versenkest mich sogar!
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Gedenke doch, daß du mich aus Leimen gemacht hast, und wirst mich wieder zu Erden machen.
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
Hast du mich nicht wie Milch gemolken und wie Käse lassen gerinnen?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
Du hast mir Haut und Fleisch angezogen, mit Beinen und Adern hast du mich zusammengefüget.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
Leben und Wohltat hast du an mir getan, und dein Aufsehen bewahret meinen Odem.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Und wiewohl du solches in deinem Herzen verbirgest, so weiß ich doch, daß du des gedenkest.
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
Wenn ich sündige, so merkest du es bald und lässest meine Missetat nicht ungestraft.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
Bin ich gottlos, so ist mir aber wehe; bin ich gerecht, so darf ich doch mein Haupt nicht aufheben, als der ich voll Schmach bin und sehe mein Elend.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
Und wie ein aufgereckter Löwe jagest du mich und handelst wiederum greulich mit mir.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
Du erneuest deine Zeugen wider mich und machst deines Zorns viel auf mich; es zerplagt mich eins über das andere mit Haufen.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
Warum hast du mich aus Mutterleibe kommen lassen? Ach, daß ich wäre umkommen, und mich nie kein Auge gesehen hätte!
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
So wäre ich, als die nie gewesen sind, von Mutterleibe zum Grabe gebracht.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
Will denn nicht ein Ende haben mein kurzes Leben, und von mir lassen, daß ich ein wenig erquickt würde,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
ehe denn ich hingehe und komme nicht wieder, nämlich ins Land der Finsternis und des Dunkels,
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
ins Land, da es stockdick finster ist, und da keine Ordnung ist, da es scheinet wie das Dunkel?
