Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Mon âme a du dégoût pour ma vie, je lâcherai ma propre parole contre moi, je parlerai dans l’amertume de mon âme.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Je dirai à Dieu: Ne me condamnez pas; indiquez-moi pourquoi vous me jugez ainsi.

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Est-ce qu’il vous semble bon de m’accuser en justice, de m’opprimer, moi l’ouvrage de vos mains, et d’aider au conseil des impies?

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Est-ce que vous avez des yeux de chair, ou verrez-vous, vous aussi, comme voit un homme?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Est-ce que vos jours sont comme les jours d’un homme, et vos années comme des années humaines,

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

Pour que vous recherchiez mon iniquité, et que vous scrutiez mon péché;

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

Et que vous sachiez que je n’ai rien fait d’impie, puisqu’il n’y a personne qui puisse m’arracher de votre main?

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Ce sont vos mains qui m’ont fait et m’ont façonné tout entier dans mes contours; et c’est ainsi que soudain vous me précipitez dans un abîme.

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Souvenez-vous, je vous prie, que vous m’avez fait comme un vase d’argile, et que vous me réduirez en poussière.

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Ne m’avez-vous pas trait comme le lait et coagulé comme le fromage?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

Vous m’avez revêtu de peau et de chairs, et avec des os et des nerfs vous avez fait un tout de moi.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

Vous m’avez donné vie et miséricorde, et vos soins ont conservé mon souffle vital.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

Quoique vous cachiez ces choses dans votre cœur, je sais cependant que vous vous souvenez de toutes choses.

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

Si j’ai péché, et si sur l’heure vous m’avez épargné, pourquoi ne souffrez-vous pas que je sois purifié de mon iniquité?

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Si j’ai été impie, malheur est à moi, et si juste, je ne lèverai pas la tête, saturé d’affliction et de misère.

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

À cause de mon orgueil, vous me prendrez comme la lionne, et vous me tourmenterez de nouveau prodigieusement.

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Vous produisez vos témoins contre moi, vous augmentez aussi votre colère contre moi, et vos châtiments combattent contre moi.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Pourquoi m’avez-vous tiré du sein de ma mère? Plût à Dieu que j’eusse été consumé! aucun œil ne m’aurait vu.

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

J’aurais été comme n’étant point, transporté d’un sein au tombeau.

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Est-ce que le petit nombre de mes jours ne finira pas bientôt? Laissez-moi donc que je pleure un peu ma douleur,

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Avant que j’aille d’où je ne reviendrai pas, dans une terre ténébreuse et couverte d’une obscurité de mort;

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

Terre de misère et de ténèbres, où règne l’ombre de la mort, et où il n’y a aucun ordre, mais où habite une éternelle horreur.