Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Mon âme est ennuyée de ma vie; je m'abandonnerai à ma plainte, je parlerai dans l'amertume de mon âme.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Je dirai à Dieu: Ne me condamne point; montre-moi pourquoi tu plaides contre moi?

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Te plais-tu à m'opprimer, et à dédaigner l'ouvrage de tes mains, et à bénir les desseins des méchants?

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

As-tu des yeux de chair? vois-tu comme voit un homme [mortel]?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Tes jours sont-ils comme les jours de l'homme [mortel?] tes années sont-elles comme les jours de l'homme?

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

Que tu recherches mon iniquité, et que tu t'informes de mon péché!

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

Tu sais que je n'ai point commis de crime, et qu'il n'y a personne qui me délivre de ta main.

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Tes mains m'ont formé, et elles ont rangé toutes les parties de mon corps; et tu me détruirais!

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Souviens-toi, je te prie, que tu m'as formé comme de la boue, et que tu me feras retourner en poudre.

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Ne m'as-tu pas coulé comme du lait? et ne m'as-tu pas fait cailler comme un fromage?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

Tu m'as revêtu de peau et de chair, et tu m'as composé d'os et de nerfs.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

Tu m'as donné la vie, et tu as usé de miséricorde envers moi, et [par] tes soins continuels tu as gardé mon esprit.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

Et cependant tu gardais ces choses en ton cœur; mais je connais que cela était par-devers toi.

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

Si j'ai péché, tu m'as aussi remarqué; et tu ne m'as point tenu quitte de mon iniquité.

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Si j'ai fait méchamment, malheur à moi! si j'ai été juste, je n'en lève pas la tête plus haut. Je suis rempli d'ignominie; mais regarde mon affliction.

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Elle va en augmentant; tu chasses après moi, comme un grand lion, et tu y reviens; tu te montres merveilleux contre moi.

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Tu renouvelles tes témoins contre moi, et ton indignation augmente contre moi. De nouvelles troupes toutes fraîches [viennent] contre moi.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Et pourquoi m'as-tu tiré de la matrice? que n'y suis-je expiré, afin qu'aucun œil ne m'eût vu!

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Et que j'eusse été comme n'ayant jamais été, et que j'eusse été porté du ventre [de ma mère] au sépulcre!

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Cesse donc et te retire de moi, et [permets] que je me renforce un peu.

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Avant que j'aille au lieu d'où je ne reviendrai plus; en la terre de ténèbres, et de l'ombre de la mort;

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

Terre d'une grande obscurité, comme [étant] les ténèbres de l'ombre de la mort, où il n'y a aucun ordre, et où rien ne luit que des ténèbres.