Job 10
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
I am weary of my life; I will give free expression to my complaint; I will speak in the bitterness of my soul.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
I will say to God, 'Do not merely condemn me; show me why you accuse me.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Is it good to you that you should oppress me, to despise the work of your hands while you smile on the plans of the wicked?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Do you have eyes of flesh? Do you see like a man sees?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
Are your days like the days of mankind or your years like the years of people,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
that you inquire after my iniquity and search after my sin,
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
although you know I am not guilty and there is no one who can rescue me from your hand?
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Your hands have framed and fashioned me together round about, yet you are destroying me.
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Call to mind, I beg you, that you have fashioned me like clay; will you bring me into dust again?
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
Have you not poured me out like milk and curdled me like cheese?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
You have clothed me with skin and flesh and knit me together with bones and sinews.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
You have granted me life and covenant faithfulness; your help has guarded my spirit.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Yet these things you hid in your heart— I know that this is what you were thinking:
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
that if I sinned, you would notice it; you would not acquit me of my iniquity.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
If I have acted wickedly, woe to me; and even if I acted righteously, I could not lift up my head, since I am filled with disgrace— see my affliction!
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
If my head were lifted up, you would stalk me like a lion; and again you would show yourself with marvellous acts of power against me.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
You bring new witnesses against me and increase your anger against me; you attack me with fresh armies.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
Why, then, have you brought me out of the womb? I wish I had given up my spirit and that no eye had ever seen me.
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
I would have been as though I had never existed; I would have been carried from the womb to the grave.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
Are not my days only a few? Stop then, let me alone, so that I may have a little rest
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
before I go from where I will not return, to the land of darkness and of the shadow of death,
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
the land that is as dark as midnight, the land of the shadow of death, without any order, where the light is like midnight.'”
