Job 10
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
I hate my life! Let me speak freely about my complaints—I can't keep my bitterness to myself.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
I will tell God, “Don't just condemn me—tell me what you have against me.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Do you enjoy accusing me? Why do you reject me, someone you made with your own hands, and yet smile on the scheming of the wicked?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Do you have human eyes? Do you see like human beings do?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
Is your life as short as mortal beings? Are your years as brief as those of humanity,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
that you have to examine my wrongs and investigate my sins?
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
Even though you know I'm not guilty, no one can save me from you.
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
You made me and shaped me with your own hands, and yet you destroy me.
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Remember that you shaped me like a piece of clay—are you now going to turn me back into dust?
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
You poured me out like milk, you curdled me like cheese.
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
You clothed me with skin and flesh; you wove my body together with bones and muscles.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
You granted me life and showed me your kindness; you have taken great care of me.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
But you kept these things hidden in your heart. I know your purpose was
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
to watch me, and if I sinned, then you would not forgive my wrongs.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
If I'm guilty I'm in trouble, if I'm innocent I can't hold my head high because I'm totally disgraced as I look at my sufferings.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
If I do hold my head high you hunt me down like a lion, showing how powerful you are in hurting me.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
You repeat your arguments against me, you pour out more and more of your anger against me, you send fresh armies against me.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
So why did you allow me to be born? I wish that I had died, and nobody had ever seen me!
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
It would have been better if I had never existed, taken straight from the womb to the grave.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
I only have a few days left, so why don't you leave me alone so I can have a little peace
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
before I go to where I shall never return from, the land of darkness and the shadow of death—
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
the land of total darkness where death's shadow lies, a place of chaos where light itself is darkness.”
