< Job 10 >

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
My soul is weary of my life. I will give free reign to my complaint. I will speak in the bitterness of my soul.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
I will say to God, Do not condemn me. Show me why thou contend with me.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Is it good to thee that thou should oppress, that thou should despise the work of thy hands, and shine upon the counsel of the wicked?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Have thou eyes of flesh? Or do thou see as man sees?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
Are thy days as the days of man, or thy years as man's days,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
that thou inquire after my iniquity, and search after my sin,
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
although thou know that I am not wicked. And there is none that can deliver out of thy hand?
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Thy hands have made me and fashioned me together round about, yet thou destroy me.
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Remember, I beseech thee, that thou have fashioned me as clay. And will thou bring me into dust again?
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
Have thou not poured me out as milk, and curdled me like cheese?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
Thou have clothed me with skin and flesh, and knit me together with bones and sinews.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
Thou have granted me life and loving kindness, and thy visitation has preserved my spirit.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Yet these things thou hid in thy heart. I know that this is with thee.
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
If I sin, then thou mark me. And thou will not acquit me from my iniquity.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
If I be wicked, woe to me. And if I be righteous, yet I shall not lift up my head, being filled with shame, and looking upon my affliction.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
And if my head exalts itself, thou hunt me as a lion. And again thou show thyself marvelous upon me.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
Thou renew thy witnesses against me, and increase thine indignation upon me. Changes and warfare are with me.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
Why then have thou brought me forth out of the womb? I would have given up the spirit, and no eye had seen me.
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
I should have been as though I had not been. I should have been carried from the womb to the grave.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
Are not my days few? Cease then, and let me alone, that I may take comfort a little
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
before I go where I shall not return, to the land of darkness and of the shadow of death,
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
the land dark as midnight, of the shadow of death, without any order, and where the light is as midnight.

< Job 10 >