Job 1
1 I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.
Naʻe ai ʻae tangata ʻi he fonua ko Usa, naʻe hingoa ko Siope; pea naʻe haohaoa mo angatonu ʻae tangata ko ia, pea ne manavahē ia ki he ʻOtua, pea afe mei he kovi.
2 Åt honom föddes sju söner och tre döttrar;
Pea naʻe fanauʻi kiate ia ʻae foha ʻe toko fitu mo e ʻofefine ʻe toko tolu.
3 och han ägde sju tusen får, tre tusen kameler, fem hundra par oxar och fem hundra åsninnor, därtill tjänare i stor mängd. Så var denne man mäktigare än någon annan i Österlandet.
Ko ʻene koloa ko e sipi ʻe fitu afe, mo e kāmeli ʻe tolu afe, mo e taulua fanga pulu ʻe nimangeau, mo e ʻasi fefine ʻe nimangeau, mo e fuʻu ʻapi tokolahi ʻaupito; pea naʻe lahi taha ai ʻae tangata ni ʻi he kakai kotoa pē ʻoe potu hahake.
4 Och hans söner hade för sed att gå åstad och hålla gästabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de sände då och inbjödo sina tre systrar att äta och dricka tillsammans med dem.
Pea naʻe faʻa fai ʻe hono ngaahi foha ʻae kātoanga kai ʻi honau ngaahi fale, ʻo taki taha ʻi hono ʻaho; pea naʻe tala ki honau tuofefine ʻe toko tolu ke kai mo inu mo kinautolu.
5 När så en omgång av gästabudsdagar var till ända, sände Job efter dem för att helga dem; bittida om morgonen offrade han då ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte »Kanhända hava mina barn syndat och i sina hjärtan talat förgripligt om Gud». Så gjorde Job för var gång.
Pea kuo ʻosi ʻae ngaahi ʻaho ʻo ʻenau fai kātoanga, naʻe fekau ʻe Siope ke fakatapui ʻakinautolu, pea ne tuʻu hengihengi hake, ʻo ʻatu ʻae ngaahi feilaulau tutu ʻo fakatatau ki honau tokolahi kotoa pē: he naʻe pehē ʻe Siope, naʻa kuo angahala ʻa hoku ngaahi foha, ʻo lea kovi ki he ʻOtua ʻi honau loto. Naʻe fai pehē pe ʻa Siope ʻi he ʻaho kotoa pē.
6 Men nu hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem.
Ka naʻe ai ʻae ʻaho naʻe fakataha ai ʻae ngaahi foha ʻoe ʻOtua ke fakahā ʻakinautolu ʻi he ʻao ʻo Sihova, pea naʻe haʻu ai foki ʻa Sētane mo kinautolu.
7 Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.»
Pea naʻe pehē ʻe Sihova kia Sētane, “Ko hoʻo haʻu mei fē?” Pea tali ʻe Sētane kia Sihova, ʻo pehē, “Mei heʻeku fakatakamilo ʻa māmani mo ʻeku feʻaluʻaki fano ʻi ai.”
8 Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.»
Pea naʻe pehē ʻe Sihova kia Sētane, “Kuo ke tokangaʻi ʻa ʻeku tamaioʻeiki ko Siope, he ʻoku ʻikai hano tatau ʻi māmani, ko e tangata haohaoa mo angatonu, ʻoku manavahē ia ki he ʻOtua, pea afe mei he kovi?”
9 Åklagaren svarade HERREN och sade: »Är det då för intet som Job fruktar Gud?
Pea naʻe tali ai ʻe Sētane kia Sihova, ʻo pehē, “He kuo manavahē ʻa Siope ki he ʻOtua taʻehatotongi?
10 Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger; du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet.
ʻIkai kuo ke takatakai ʻaki ia ʻae ʻā, mo hono fale, mo ʻene meʻa kotoa pē mei he potu kotoa pē? Pea kuo ke fakamonūʻiaʻi ʻae ngāue ʻa hono nima, pea ʻoku tupulekina ʻene koloa ʻi he fonua.
11 Man räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.»
Kae mafao atu eni ho nima, ʻo taaʻi ʻaia kotoa pē ʻoku ʻaʻana, pea te ne lauʻikoviʻi koe ʻi ho fofonga.”
12 HERREN sade till Åklagaren: »Välan, allt vad han äger vare givet i din hand; allenast mot honom själv må du icke räcka ut din hand.» Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte.
Pea naʻe pehē ʻe Sihova kia Sētane, “Vakai, ʻoku ʻi ho nima ʻae meʻa kotoa pē ʻoku ʻaʻana; kaeʻoua naʻa ke hilifaki ho nima kiate ia.” Pea naʻe ʻalu atu ʻa Sētane mei he ʻao ʻo Sihova.
13 När nu en dag hans söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus,
Pea naʻe ai ʻae ʻaho naʻe kai mo inu uaine ʻe hono ngaahi foha mo hono ngaahi ʻofefine ʻi he fale ʻo honau taʻokete lahi:
14 Kom en budbärare till Job och sade: »Oxarna gingo för plogen, och åsninnorna betade därbredvid;
Pea naʻe haʻu ai ʻae talafekau kia Siope, ʻo ne pehē, “Naʻe fai ʻae keli ʻe he fanga pulu, pea kai ʻae fanga ʻasi ʻi he potu ofi ki ai:
15 då föllo sabéerna in och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.»
Pea naʻe ʻoho mai ʻae kakai Sipa ʻo ʻave ʻakinautolu; pea kuo nau tāmateʻi ʻae kau tamaioʻeiki ʻaki ʻae mata ʻoe heletā; pea ko au pe kuo hao ke tala ia kiate koe.”
16 Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: »Guds eld föll ifrån himmelen och slog ned bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.»
Pea lolotonga ʻene lea mo ʻene haʻu foki ʻae tokotaha, ʻo ne pehē, “Kuo tō mai mei he langi ʻae afi ʻae ʻOtua, pea kuo vela ai ʻae fanga sipi, mo e kau tamaioʻeiki, ʻo fakaʻauha ʻakinautolu; pea ko au pe kuo hao ke tala ia kiate koe.”
17 Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: Kaldéerna ställde upp sitt manskap i tre hopar och föllo så över kamelerna och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.»
Pea lolotonga ʻene lea mo ʻene haʻu foki ʻae tokotaha, ʻo ne pehē, “Naʻe vahe tolu ʻae kongakau Kalitia, ʻonau ʻoho mai ki he fanga kāmeli, pea ʻave ia, pea kuo nau tāmateʻi ʻae kau tamaioʻeiki ʻaki ʻae mata ʻoe heletā; pea ko au pe kuo hao ke tala ia kiate koe.”
18 Under det att denne ännu talade, kom åter en annan och sade: Dina söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus;
Pea lolotonga ʻene lea mo ʻene haʻu foki ʻae tokotaha, ʻo ne pehē, “Naʻe kai mo inu uaine ʻa ho ngaahi foha mo ho ngaahi ʻofefine ʻi he fale ʻo honau taʻokete lahi:
19 då kom en stark storm fram över öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det föll omkull över folket, så att de förgingos. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.»
Pea ʻiloange, kuo hā mai ʻae fuʻu matangi lahi mei he toafa, ʻo taaʻi hono tuliki ʻe fā ʻoe fale, pea naʻe holo ia ki he kau talavou, pea kuo nau mate; pea ko au pe kuo hao ke tala ia kiate koe.”
20 Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad
Pea naʻe toki tuʻu hake ʻa Siope, ʻo ne haehae hono pulupulu, ʻo fakatekefua ia, pea fakafoʻohifo ki he kelekele, ʻo hū.
21 och sade: »Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!»
ʻO ne pehē, “Naʻaku haʻu telefua pe mei he manāva ʻo ʻeku faʻē, pea te u toe ʻalu telefua atu pe: naʻe foaki ʻe Sihova, pea kuo toʻo atu ʻe Sihova; fakafetaʻi pe ki he huafa ʻo Sihova.”
22 Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud. Se Änglar i Ordförkl. Se Djävul i Ordförkl.
ʻI he ngaahi meʻa ni kotoa pē naʻe ʻikai angahala ʻa Siope, pe tuku ha kovi ki he ʻOtua.
