Jeremia 46

1 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.

Ko e folofola ʻa Sihova ʻaia naʻe hoko kia Selemaia ko e palōfita ki he kakai Senitaile.

2 Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.

Ki ʻIsipite, pea ki he tau ʻa Felo Niko ko e tuʻi ʻo ʻIsipite, ʻaia naʻe ʻi he vaitafe ko ʻIufaletesi ʻi Kakemisi, ʻaia naʻe taaʻi ʻe Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone ʻi hono fā ʻoe taʻu ʻo Sihoiakimi ko e foha ʻo Siosaia ko e tuʻi ʻo Siuta.

3 Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.

“Mou fekau ke ʻai ʻae fakaū mo e pā, pea fakaofiofi mai ki he tau.

4 Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.

‌ʻAi ʻae nāunau ki he fanga hoosi, pea mou fakaheka ʻae kau heka hoosi, pea tuʻu mai mo homou tatā tau; fakangingila ʻae ngaahi tao, ʻai ʻae ngaahi kofutau.

5 Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.

Ko e hā kuo u mamata ai kiate kinautolu, kuo nau manavahē, pea fakaholomui? Kuo tā hifo honau kau mālohi, kuo nau hola vave, pea ʻikai sio ki mui: he naʻe tuʻu takatakai ʻae manavahē,” ʻoku pehē ʻe Sihova.

6 Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.

“ʻOua naʻa tuku ke puna atu ʻae veʻe vave, pe hao ʻae tangata mālohi; te nau tūkia, pea tō ki he potu tokelau, ki he veʻe vai ʻo ʻIufaletesi.

7 Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?

Ko hai eni ʻoku ʻalu hake ʻo hangē ko e vai lahi, ʻoku ngaue hono ngaahi vai, ʻo hangē ko e vaitafe?

8 Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»

‌ʻOku tuʻu hake ʻa ʻIsipite ʻo hangē ko e vai lahi, pea ʻoku ngaue hono ngaahi vai ʻo hangē ko e vaitafe; pea ʻoku ne pehē, ‘Te u ʻalu hake, pea te u ʻufiʻufi ʻae fonua; pea te u fakaʻauha ʻae kolo mo hono kakai.’

9 Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.

Mou ʻunuʻunu mai ʻae fanga hoosi; pea fakamataliliʻi ʻae ngaahi saliote; pea tuku ke ʻalu atu ʻae kau tangata mālohi ʻi he tau; ko e kau ʻItiopea mo e kau Lipea, ko kinautolu ʻoku puke ʻae fakaū; pea mo e kau Litia, ʻoku toʻo ʻo teke ʻae kaufana.

10 Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.

He ko e ʻaho eni ʻoe ʻEiki ko Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻaho ʻoe houhau koeʻuhi ke ne tautea ʻe ia ki hono ngaahi fili: pea ʻe fakaʻauha ʻe he heletā, pea ʻe mākona ia, pea fakakona ʻaki ia honau toto: he ʻoku maʻu ʻe he ʻEiki ko Sihova ʻoe ngaahi kautau ʻae feilaulau ʻi he potu tokelau ʻi he vaitafe ko ʻIufaletesi.

11 Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.

‌ʻE taʻahine ko e ʻofefine ʻo ʻIsipite, ʻalu hake ki Kiliati ʻo toʻo mai ʻae lolo faitoʻo: ʻe taʻeʻaonga ʻae ngaahi faitoʻo lahi kiate koe; koeʻuhi ʻe ʻikai te ke moʻui.

12 Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.

Kuo fanongo ʻae ngaahi puleʻanga ki hoʻo mā, pea kuo pito ʻae fonua ʻi he tangi: he kuo fepaki ʻae tangata mālohi mo e tangata mālohi, pea kuo na hinga fakatouʻosi.”

13 Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:

Ko e lea naʻe folofola ʻaki ʻe Sihova kia Selemaia ko e palōfita, ki he haʻu ʻa Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone ke taaʻi ʻae fonua ko ʻIsipite.

14 Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»

“Mou fakahā ʻi ʻIsipite, pea fakaʻilo ʻi Mikitoli, pea fakahā ʻi Nofe mo Tapanesi: mou pehē, ‘Tuʻumaʻu, pea ke teuteu; koeʻuhi ʻe fakaʻauha takatakai ʻiate koe ʻe he heletā.’

15 Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.

Ko e hā kuo tafe atu ai ʻa hoʻo kau mālohi? Naʻe ʻikai te nau tuʻu, koeʻuhi naʻe kapusi ʻakinautolu ʻe Sihova.

16 Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»

Kuo ne fakahingaki ʻae tokolahi, ʻio, kuo nau fetaʻotaʻomi: ko ia naʻa nau fepehēʻaki, ‘Tuʻu pea ke tau toe ʻalu ki hotau kakai, pea ki he fonua naʻe fāʻeleʻi ai ʻakitautolu koeʻuhi ko e heletā ʻae mālohi.’

17 Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»

Naʻa nau tangi ʻi ai, ‘Ko e longoaʻa pe ʻa Felo ko e tuʻi ʻo ʻIsipite; kuo ʻosi ʻae kuonga naʻe tuʻutuʻuni.’

18 Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.

‌ʻOku pehē ʻe he tuʻi, “ʻAia ko hono huafa ko Sihova ʻoe ngaahi kautau, hangē ʻoku ou moʻui, ko e moʻoni ʻe hangē ko Tepoa ʻi he ngaahi moʻunga, pea hangē ko Kameli ʻi heʻene ofi ki tahi, ʻe pehē ʻene haʻu.

19 Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.

‌ʻE ʻofefine ʻoku nofo ʻi ʻIsipite, teuteu koe ke ke ʻalu ki he fakapōpula: koeʻuhi ʻe fakalala ʻa Nofe, pea ʻe fakaʻauha ke ʻosi hano kakai.

20 En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.

“ʻOku tatau ʻa ʻIsipite mo e pulu fefine siʻi ʻoku fakaʻofoʻofa ʻaupito, ka ʻoku haʻu ʻae fakaʻauha; ʻoku haʻu ia mei he tokelau.

21 Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.

Pea ʻoku tatau mo e fanga pulu kuo fangapesi ʻa hono kau tangata totongi; pea kuo nau foki ki mui, pea kuo nau hola fakataha: naʻe ʻikai te nau tuʻu mai, koeʻuhi naʻe hoko mai ʻae ʻaho ʻo hoʻonau tuʻutāmaki, pea mo e ʻaho ʻo ʻenau tautea.

22 Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.

‌ʻE ongo hono leʻo ʻo hangē ko e ʻalu ʻae ngata; he te nau ʻalu atu kiate ia mo e kau tau, te nau haʻu kiate ia, mo e ngaahi toki, ʻo hangē ko e kau tā ʻakau.

23 De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Te nau tuʻusi hifo hono ngaahi vao ʻakau, neongo ʻoku ʻikai faʻa kumi ki ai; koeʻuhi ʻoku nau tokolahi ʻi he fanga heʻe, pea taʻefaʻalaua.

24 På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

‌ʻE fakamaaʻi ʻae taʻahine ʻIsipite; ʻe tukuange ia ki he nima ʻoe kakai mei he tokelau.”

25 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli; “Vakai, te u tautea ʻae kakai tokolahi ʻo No, mo Felo, mo ʻIsipite, mo honau ngaahi ʻotua, pea mo honau ngaahi tuʻi; ʻio, ʻa Felo mo kinautolu ʻoku falala kiate ia:

26 Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.

Pea te u tukuange ʻakinautolu ki he nima ʻokinautolu ʻoku kumi ki heʻenau moʻui, pea ki he nima ʻo Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, mo e nima ʻo ʻene kau tamaioʻeiki: pea ʻoku pehē ʻe Sihova, Hili ia ʻe toki fakakakai ia, ʻo hangē ko e ngaahi ʻaho ʻi muʻa.

27 Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.

“Kaeʻoua naʻa ke manavahē, ʻE Sēkope ko ʻeku tamaioʻeiki, pea ʻoua naʻa ke puputuʻu, ʻE ʻIsileli, “He vakai, te u fakamoʻui koe mei he mamaʻo, pea mo ho hako mei he fonua ʻoku nau pōpula ki ai; pea ʻe liliu mai ʻa Sēkope, pea te ne mālōlō, mo fiemālie, pea ʻe ʻikai fakamanavahēʻi ia ʻe ha tokotaha.”

28 Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “ʻOua naʻa ke manavahē, ʻE Sēkope ko ʻeku tamaioʻeiki: he ʻoku ou ʻiate koe; he te u fakaʻosi ʻae ngaahi puleʻanga ʻaia kuo u kapusi koe ki ai: ka ʻe ʻikai te u fakangatangata koe, ka te u tautea siʻi koe, pea ʻe ʻikai te u fakaʻauha ʻaupito koe.”