< Jakobsbrevet 1 >
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, To the twelve tribes of the Dispersion: Greetings.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
Consider it pure joy, my brothers, when you encounter trials of many kinds,
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
because you know that the testing of your faith develops perseverance.
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
Allow perseverance to finish its work, so that you may be mature and complete, not lacking anything.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
Now if any of you lacks wisdom, he should ask God, who gives generously to all without finding fault, and it will be given to him.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
But he must ask in faith, without doubting, because he who doubts is like a wave of the sea, blown and tossed by the wind.
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
That man should not expect to receive anything from the Lord.
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
He is a double-minded man, unstable in all his ways.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
The brother in humble circumstances should exult in his high position.
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
But the one who is rich should exult in his low position, because he will pass away like a flower of the field.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
For the sun rises with scorching heat and withers the plant; its flower falls and its beauty is lost. So too, the rich man will fade away in the midst of his pursuits.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
Blessed is the man who perseveres under trial, because when he has stood the test, he will receive the crown of life that God has promised to those who love Him.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
When tempted, no one should say, “God is tempting me.” For God cannot be tempted by evil, nor does He tempt anyone.
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
But each one is tempted when by his own evil desires he is lured away and enticed.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
Then after desire has conceived, it gives birth to sin; and sin, when it is full-grown, gives birth to death.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
Do not be deceived, my beloved brothers.
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
Every good and perfect gift is from above, coming down from the Father of the heavenly lights, with whom there is no change or shifting shadow.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
He chose to give us birth through the word of truth, that we would be a kind of firstfruits of His creation.
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
My beloved brothers, understand this: Everyone should be quick to listen, slow to speak, and slow to anger,
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
for man’s anger does not bring about the righteousness that God desires.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
Therefore, get rid of all moral filth and every expression of evil, and humbly accept the word planted in you, which can save your souls.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
Be doers of the word, and not hearers only. Otherwise, you are deceiving yourselves.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
For anyone who hears the word but does not carry it out is like a man who looks at his face in a mirror,
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
and after observing himself goes away and immediately forgets what he looks like.
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
But the one who looks intently into the perfect law of freedom, and continues to do so—not being a forgetful hearer, but an effective doer—he will be blessed in what he does.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
If anyone considers himself religious and yet does not bridle his tongue, he deceives his heart and his religion is worthless.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
Pure and undefiled religion before our God and Father is this: to care for orphans and widows in their distress, and to keep oneself from being polluted by the world.