< Jakobsbrevet 4 >

1 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?
Amabaatu nakukaning'hana pakati palyumue fihuma kughi? Asi nafihuma muvunoghele vwinu uvuvivi vuno vupelela uvulugu n'kate muvuhangelanesi viinu? Munoghilue fino namulinafyo.
2 I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.
Mu uluo ndaponu mula kubuda. Muuva na mabatu nakulua, kange fino mulonda nampata ulwakuva namusuma kwa Nguluve.
3 Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.
Nambe musuma uNguluve naikuvapulika ulwakuva musuma fino mulonda muvunoghelua vwiinu uvuvivi.
4 I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.
Umue vaghenda mwalu! Namukagula kuuti kujighana iisi kupelela kuuva mulugu ghwa Nguluve? Kwe kuuti, umunhu ghweni juno ikujighana iisi ikuviika jujuo kuva mulugu ghwa Nguluve.
5 Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss»?
Pamo musagha kuuti amalembe amimike ghijova vuvule pono ghiiti uNguluve ilemala fiijo vwiimila umhepo ghwake junojuno ambikile mumojomumojo ghiitu pano ivona tukuvuhiila pikumughano umwene?
6 Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.»
Niiki uNguluve ihumia uvumofu fiijo, ndavule amalembe ghiiti, “U Nguluve ikuntova unyamatupa, looli ikumpelagha uvumofu junoalinuvukola.”
7 Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.
Lino, mukundaghe Kwan Nguluve. Munkanaghe usetano pe ghwope ikiimbala kuhuma kulyumue.
8 Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.
Muvesaghe piping nu Nguluve, ghoope iva pipi numue. Musuke amavoko ghinu, umue mwe vahosi, kange muvalasiaghe amojo ghiinu, umue mwe vanyamasaghe ghaviili.
9 Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.
Musukunalaghe, mulilaghe, nakujijivila! Mushetulaniaghe uluseko lyuinu love lusukunalo nu lukelo lyuinu luuve lusukunalo.
10 Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.
Move vakola jumue pa maso gha Mutwa, kange ikuvaghinia kukyanya.
11 Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.
Vanyalukolo vango, mulekaghe kujovana fivi jumue Kwan jumue, juno ikunjova fiivi unjake nambe kuhigha, ujuo iiva ibenapula indaghilo sa Nguluve nakukusivona kuuva mbiivi. Nave ghuvona indaghilo mbiivi, apuo pe ghuva naghukusivingilila, looli ghuvikile kuuva mulamusi ghwa ndaghilo.
12 En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?
Ghwe jumo mwene juno ihumia indaghilo nu vuhighi, Nguluve, umwene ghwenya vumofu vwa kutupoka na kutipula. Uve veve veeni ghwejuno ghukumhigha unjaako?
13 Hören nu, I som sägen: »I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning» --
Mhumhulikisie, mwevano mwiiti, “Umusyughu nambe pakilavo, tuluta mulikaja iili, na kukukala umwaka ghwoni, kuvomba imbombo ja kughusia ifiinu, napitenda uluvumbulilo.”
14 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
Veeni juno akagwileakagwile pakilavo kihumila kiki, kange uvwumi vwinu kinukiki fijo? Ulwakuva mulindavule ulutuka luno luvoneka unsiki ndebe vuvule nakusovanika.
15 I borden fastmera säga: »Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det.»
Muvele munoghile multi, “Nave uMutwa akeele tujighe vuumi, tuvomba iki name kila.”
16 Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.
Neke umue mukughiniamukughinia na kukudadimba musino musagha kuvomba. ulughinio lwonilwoni uluo vohosi.
17 Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.
Lino, Kwa jujuo mwene umanyi ivomba inofu neke naivomba, kwa mwene ujuo nyiivi.

< Jakobsbrevet 4 >