< Jakobsbrevet 4 >

1 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?
Ivo na malongano longano hulimwe vifumile hwi? Sagavi hwadila afume munyonyozyenyu ambiwi zwazileta ibho muhati wa bhoziwa bhenyu?
2 I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.
Msongwa hatahasagamuli naho. Mbuda nanyililile hala hasaga. Muhawezwa abhenaho, mlwa nalongane nantele sempata nahamo, huje semputa Ongolobhi.
3 Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.
Mputa nantele sagamhwa mbilila nantele sagamhwa mbilila nantele mputa afwatane ne mbombo embibhi, ili nkamwande azibhombele humbibhi zyenyu.
4 I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.
Amwe mwakelo sagammenye aje oholo nensi aje luvisanyo sanaa no Ngolobhi? Nantele, ajagoti goyajile abheholo wensi ohwilola mwena obhibhi wa Ngolobhi.
5 Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss»?
Eshi muiga ansimbo sagazi li eshi gayangwa aje empepo yabheshele mhati mliti ali nokelo tee husababu eyahuliti?
6 Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.»
Nantele Ongolobhi afunya wene tee, mwamwomwo enesimbo ziyangao, “Ongolobhi ahukhoma yalini bado nantele ahupela owene ahwishe.”
7 Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.
Eshi hwifumi hwa Ngolobhi penji osetano wope abhashembele afumehulimwe.
8 Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.
Zobheleli apapepe no Ngolobhi, nantele wope azobhilele hulimwi ozi amakhono genyu, amwe mubhembibhi, hwiyozi amoyogenyu, amwe mubhembibhi hwiyozi amoyogenyu amwe mwamsebha enseebho zibhele.
9 Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.
Hwinkongozi nazonde na lile galuzanyi esehozyenyu hubhe hwikongozye nashime hwenyu hubhe huzonde.
10 Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.
Ishi mwemwe hwitagalila hwa gosi nantele adabhabhoswa humwanya.
11 Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.
Mganjeyangane mwemwe hwamwe, oholo. Mtu yayanga ushingunga no holo wakwe na loje nuholo wakwe ayanga shingunga nedaiizyo nahuilonje endajizyo semzwo gapa endajizyo nantele mzilonga.
12 En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?
Ali omo yafumya udajizyo no lozi Ongolobhi omwane ane nguvu ezyahwope na goje awewe nanu wolongaa owamwe tuowapapepe?
13 Hören nu, I som sägen: »I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning» --
Tejelezi amwe mwamyanga “Sanyonu na sadao taibhala pakhaga epa, nakhale mwaha ohwa na bhombe ebiashala nalenganye efaida.”
14 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
Yonanu yamenye hatushi hahai fumila shadabho na hwizye hwenyu yenakwano? Wahuji mlengene nashi ibhesu lwalifumila lifumala pashaha nantele nateje.
15 I borden fastmera säga: »Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det.»
Hwahuji mwezaga uyanje, “nashi omwiza wa Gosi, taidela na bhambe embombo eha na hala.”
16 Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.
Nantele eshi mhwivuna huno ngwazyenyu ahwivune hoti ohwo hwahuje mbimbi.
17 Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.
Kwahuje, hwamwane yamenye abhombe amiza nantele saga abhomba hwa mwene oyo huje mbibhi.

< Jakobsbrevet 4 >