Jakobsbrevet 3
1 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
เห มม ภฺราตร: , ศิกฺษไกรสฺมาภิ รฺคุรุตรทณฺโฑ ลปฺสฺยต อิติ ชฺญาตฺวา ยูยมฺ อเนเก ศิกฺษกา มา ภวตฯ
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
ยต: สรฺเวฺว วยํ พหุวิษเยษุ สฺขลาม: , ย: กศฺจิทฺ วาเกฺย น สฺขลติ ส สิทฺธปุรุษ: กฺฤตฺสฺนํ วศีกรฺตฺตุํ สมรฺถศฺจาสฺติฯ
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
ปศฺยต วยมฺ อศฺวานฺ วศีกรฺตฺตุํ เตษำ วกฺเตฺรษุ ขลีนานฺ นิธาย เตษำ กฺฤตฺสฺนํ ศรีรมฺ อนุวรฺตฺตยาม: ฯ
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
ปศฺยต เย โปตา อตีว พฺฤหทาการา: ปฺรจณฺฑวาไตศฺจ จาลิตาเสฺต'ปิ กรฺณธารสฺย มโน'ภิมตาทฺ อติกฺษุเทฺรณ กรฺเณน วาญฺฉิตํ สฺถานํ ปฺรตฺยนุวรฺตฺตนฺเตฯ
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
ตทฺวทฺ รสนาปิ กฺษุทฺรตรางฺคํ สนฺตี ทรฺปวากฺยานิ ภาษเตฯ ปศฺย กีทฺฤงฺมหารณฺยํ ทหฺยเต 'เลฺปน วหฺนินาฯ
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. (Geenna g1067)
รสนาปิ ภเวทฺ วหฺนิรธรฺมฺมรูปปิษฺฏเปฯ อสฺมทงฺเคษุ รสนา ตาทฺฤศํ สนฺติษฺฐติ สา กฺฤตฺสฺนํ เทหํ กลงฺกยติ สฺฤษฺฏิรถสฺย จกฺรํ ปฺรชฺวลยติ นรกานเลน ชฺวลติ จฯ (Geenna g1067)
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
ปศุปกฺษฺยุโรคชลจราณำ สรฺเวฺวษำ สฺวภาโว ทมยิตุํ ศกฺยเต มานุษิกสฺวภาเวน ทมยาญฺจเกฺร จฯ
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
กินฺตุ มานวานำ เกนาปิ ชิหฺวา ทมยิตุํ น ศกฺยเต สา น นิวารฺยฺยมฺ อนิษฺฏํ หลาหลวิเษณ ปูรฺณา จฯ
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
ตยา วยํ ปิตรมฺ อีศฺวรํ ธนฺยํ วทาม: , ตยา เจศฺวรสฺย สาทฺฤเศฺย สฺฤษฺฏานฺ มานวานฺ ศปาม: ฯ
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
เอกสฺมาทฺ วทนาทฺ ธนฺยวาทศาเปา นิรฺคจฺฉต: ฯ เห มม ภฺราตร: , เอตาทฺฤศํ น กรฺตฺตวฺยํฯ
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
ปฺรสฺรวณ: กิมฺ เอกสฺมาตฺ ฉิทฺราตฺ มิษฺฏํ ติกฺตญฺจ โตยํ นิรฺคมยติ?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
เห มม ภฺราตร: , อุฑุมฺพรตรุ: กึ ชิตผลานิ ทฺรากฺษาลตา วา กิมฺ อุฑุมฺพรผลานิ ผลิตุํ ศกฺโนติ? ตทฺวทฺ เอก: ปฺรสฺรวโณ ลวณมิษฺเฏ โตเย นิรฺคมยิตุํ น ศกฺโนติฯ
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
ยุษฺมากํ มเธฺย ชฺญานี สุโพธศฺจ ก อาเสฺต? ตสฺย กรฺมฺมาณิ ชฺญานมูลกมฺฤทุตายุกฺตานีติ สทาจาราตฺ ส ปฺรมาณยตุฯ
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
กินฺตุ ยุษฺมทนฺต: กรณมเธฺย ยทิ ติกฺเตรฺษฺยา วิวาเทจฺฉา จ วิทฺยเต ตรฺหิ สตฺยมตสฺย วิรุทฺธํ น ศฺลาฆธฺวํ นจานฺฤตํ กถยตฯ
15 Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.
ตาทฺฤศํ ชฺญานมฺ อูรฺทฺธฺวาทฺ อาคตํ นหิ กินฺตุ ปารฺถิวํ ศรีริ เภาติกญฺจฯ
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
ยโต เหโตรีรฺษฺยา วิวาเทจฺฉา จ ยตฺร เวเทฺยเต ตไตฺรว กลห: สรฺวฺวํ ทุษฺกฺฤตญฺจ วิทฺยเตฯ
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
กินฺตูรฺทฺธฺวาทฺ อาคตํ ยตฺ ชฺญานํ ตตฺ ปฺรถมํ ศุจิ ตต: ปรํ ศานฺตํ กฺษานฺตมฺ อาศุสนฺเธยํ ทยาทิสตฺผไล: ปริปูรฺณมฺ อสนฺทิคฺธํ นิษฺกปฏญฺจ ภวติฯ
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid. Se Själisk i Ordförkl.
ศานฺตฺยาจาริภิ: ศานฺตฺยา ธรฺมฺมผลํ โรปฺยเตฯ
