Jakobsbrevet 3
1 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
Valongo vangu, vamahele vinu vakotoka kuvya vawula. Ngati chammanyili, tete vawula yati tipata uhamula uvaha kuliku vangi
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
Tete tavoha tibuda munjila ndalindali. Nambu ngati mundu ibuda lepi mukujova, mwenuyo ndi akangili ihotola kujilongasa mwene mumatendu gaki goha.
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
Tete tivika chipandi cha lyuma chidebe chechikungiwi nyosi mumlomo wa falasi, muni vatiyidikila, na kwa kuhuta tihotola kumlongosa kwokoha kwetigana.
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
Mewawa na watu, hati ngati uvaha neju, na ukang'wa na chimbungululu chikali nambu yihotoleka kung'anambuswa na chipandi chidebe cha ubau, na kuhamba kwokoha mgendesa watu kweigana
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
Mewawa, lulimi pamonga ndi chiungu chidebe cha higa, nambu chihotola kumekela mambu gakulu neju. Holalela motu udebe chauhotola kutinyisa dasi yivaha.
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. (Geenna g1067)
Mewawa lulimi ngati motu umemili uhakau, wenu ndi pandu padebe muhiga nambu wileta uhakau muhiga yoha. Ulimi usopa motu wumi witu woha kuhuma kuvelekewa mbaka kufwa. Kwa motu wewihuma kuligodi litali langali mwishu. (Geenna g1067)
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
Mundu ihotola kufuya hinyama na viumbi vyoha, hinyama ya mdahi, hidege, mayoka na viumbi vya mmanji.
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
Nambu kawaka mundu mweahotwili kufuya lulimi. Lulimi ndi chindu chihakau, chilongoseka lepi na chimemili chimatila yeyikoma.
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
Kwa lulimi tete tikumsengusa BAMBU na Dadi witu. Kwa lulimi lulolo tikuvapela likoto vandu, vevawumbiwi kwa luhumu wa Chapanga.
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
Malovi ga kumotisa na ga likoto gihuma mumlomo umonga. Valongo vangu mambu ago giganikiwa lepi kuvya chenicho.
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
Wu, chinyepa chimonga chihotola kuhumisa manji geginyong'onya na gegivava?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
Valongo, wu, mkongo wa mtini uhotola kupambika zeituni? Amala mkongo wa zeituni uhotola kupambika tini? Mewawa chinyepa cha manji gana mwinyu nakuhotola kuhumisa manji geginyong'onya.
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
Wu, yani mweavi na luhala na umanya pagati yinu? Hinu alangisa kwa kukita matendu gabwina muwumi waki gegikitika kwa ungolongondi na luhala.
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
Nambu ngati mitima yinu yimemili wihu, kuvahakalila vangi na kujigana wamwene, hinu mkoto kufiya uchakaka kwa kujilumba na kujova udese.
15 Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.
Luhala ngati lwenulo nakuhuma kunani kwa Chapanga, nambu pamulima na lwa chimundu na lwa Setani.
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
Muni popoha pepavi na wihu na kujigana mwavene, pavi na chitututu na uhakau woha.
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
Nambu luhala lweluhuma kunani kwa Chapanga hoti yinyambili, yigana uteke, na kuvagana vandu, yimemili lipyana na matendu gabwina, kawaka kubagula amala uhomela.
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid. Se Själisk i Ordförkl.
Vandu vevigana uteke vikita mambu ga kuleta uteke kwa vandu vangi, chechihumila ndi kuvya vabwina palongolo ya Chapanga.
