Jakobsbrevet 3
1 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
Valukolo wango, mlekhe ukhuva vamanyisi ukhulutilila, mulumanye ukhuta mulakhava uvuhiegi uvuvaha ukhulutielida.
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
Ulwa kuva tumanyile ukhuta tumpienjanikha twivoni mumbo inchiluteilile. Umunu yuywa sikhiepienja mukhunchova, uywa iva ingaatalufu, uujakhimanyile ukhugusiga umbilie ugwa mwene gwoni ukhugusiga nu ikyuma.
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
Mulolage, tuviekhaukyuma mundomo ugwa farasi, ukhuta nchinkongage, pwu tusyetula umbieli gwavene gwoni.
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
Hange mulolage ingalava, ndayiwe mbaha ukhulutilila, nukhutoliwa ni unkhaluguto umbaha, yiesyetuliwa nie khienu ikhiedebe, ukhuhielikha ukwinogwa uviegeendencha.
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
Vulevule ululimu khinu khidebe ino, lwope lukhigienia nukhwievona eno. Pwu mulolage umwoto undeebe vuguwesya unyanya unsietu umbaha.
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. (Geenna g1067)
Ululimi lyope mwoto, kyukhilunga ikyambivi mufiluungeilo ifya mivieli gyietu, ululimu luviekha umbili gwoni ugwa munu uvuvivi nukhunkoncha umwoto mumitamilo gya mwene gyoni igya manchuva gamwene, gwope puguunyanyiwa mumbuhiegi. (Geenna g1067)
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
Ulwa khuva khila khila khinkhanu ni fidege, ifinkhanu ifikwafula niefinkhanu fyoni, ifidege, injokha ni fywumi ifya munyanja fiwesya ukhidimiwa hange finkhungiwe navanu.
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
Hange asikhuli umunu uviwesya ukhudiema ululimi; vuvivi, uvuwesya ukhugega uvufwe.
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
Khululimi tukhungienia unkhuludeva, Udada veitu, khululimi ulwa lunkhotola avanu avavumbiwe khukhikhwani ikya Nguluve.
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
Khundomu ugwu gwihumya ulusaya nukhukhotola. Valunkhololwangwa satunogile ukhuva eiwo.
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
Nakhikhidwivudwivu ndakhiwesya ukhuhumya amagasi aginoga na magasi aganyamwinyo?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
Umbikhi ugwa vundoni, ndaguwesa ukhupa isongwa au ugwasongwa ndagiwesya ukhuhupa uvu vulevule iekhidwuvudwivu sakhiwesa ukhulumya amagasi aginoga na magosi agalie numwunyo.
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
Viveni umunu uvyaluluhala nuvumanyi mundwume umu? Aumbe pwatuvonesye uvutamo uwamwene uvunonu khumbombo incha mwene ichavombile khunonu inchihumile muluhala.
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
Pwu mungave niekhivini nilyoyo nukhudukha na munumbu ncheinyo, mlekhe unkwiegiinia khuincho hange mulekhage ukhubela uwa yielweli.
15 Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.
Uluhala salukwikha ukhuhuma khukyanya lwa mimkilunga umu, iemigeendele iegyamunu sagya khinumbula gya ndugu.
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
Ulwa khuva upwupali niekhivini nukhulwa pwu palienuvuvivi nuvunangi uwa khila khinu.
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
Uluhala ulywihuma khukyanya ukhulagula lwiva lunonu, hange lwalunondehencho ni khisa, upuliekhila ukhupuliehincha amamenyu vavanu, ludiegile uluhala nie sekhe inonu lulievuvule ukwilamwa, salumanyile udeisi.
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid. Se Själisk i Ordförkl.
Iesekhe iyavugolofu yivyaliwa ndunonchehencho na vala avivomba ichalunonchehencho.
