Jakobsbrevet 3
1 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
Ta ishato, hinttefe daroti asttamaare gidoppo. Nu, asttamaareti haratappe aadhdhiya pirddaa ekkanayssa hintte ereeta.
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
Nu ubbay daroban balettoos. Ba odan balettonna oonikka banatethaa naaganaw dandda7iya polo asi.
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
Parati nuus kiitettana mela bixaala barssidi nuuni koyaa bessi ubbaa efoos.
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
Markkabey hessa mela gita gidishe wolqqaama carkkuwan sugettikokka, entta laaggeyssi ba koyaa bessi zaaridi laaggiya guutha mithan laagettidi bees.
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
Hessada inxarssi asatethaa giddon guutha gidikkoka daro gitaban ceeqettees. Guutha tami daro gita woraa xuuggees.
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. (Geenna g1067)
Inxarssi tama mela. Inxarssi nu asatethaa giddon iitan kumida alame; asatetha ubbaa tunisees. Gaannameppe keyaa tamada nu de7uwa wotha ubbaa xuuggees. (Geenna g1067)
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
Do7atanne kafota, ulora gooshetteyssatanne abban de7iya medhetethata ubbaa asi haarees; enttika haarettidosona.
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
Shin oonikka inxarssi haaranaw dandda7ibeenna. Inxarssi wodhiya marzey kumida haarettonna iita medhetethi.
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
Nu inxarssan, nu, Godaanne Xoossaa galatoos. Qassi iyara Xoossaa leemison Medhettida asaa qanggoos.
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
Issi doonappe galatinne qanggethi keyees. Ta ishato, hessada hananaw bessenna.
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
Pulttoy issi ollaafe mal7iya haathinne cammiya haathi pulttanaw dandda7ii?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
Ta ishato, balase mithi shamaho ayfanaw dandda7ii? Woykko woyne mithi balase mitha ayfe ayfanaw dandda7ii? Camo haathafe mal7o haathi keyanaw dandda7enna.
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
Hintte giddon cinccinne akeekanchchoy oonee? Ba lo77o de7uwa, ashkketethaninne cinccatethan oosettida ooson besso.
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
Shin hintte wozanan cammiya qanaateynne bana dosoy de7ikko ceeqettofite; tumaa bolla worddotoppite.
15 Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.
Hessa mela cinccatethay saloppe yidabaa gidonnashin, hessi asabaa, alamebaa, xalahebaa.
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
Qanaateynne bana dosoy de7iya son ooshshinne iita ooso ubbay de7oosona.
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
Shin bollafe yaa cinccatethay ubbaafe sinthe geeshshi. Qassi sarotethi, aadatethi, si7idi ekkeyssa, qadhetteyssa, lo77o ayfey kumidayssa, ase shaakkonnayssanne cubbotethi baynnayssa.
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid. Se Själisk i Ordförkl.
Sarotethaa doseyssati sarotethi zeridi xillotethi buuccosona.
