Jakobsbrevet 3
1 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
Dili ang kadaghanan kaninyo mahimong mga magtutudlo, mga kaigsoonan ko, hibalo-i nga kita makadawat ug dakong paghukom.
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
Kay kitang tanan napandol sa daghang mga paagi. Kung si bisan kinsa nga wala mapandol sa iyang mga pulong, usa siya ka putli nga tawo, nga makahimo sa pagpugong sa iyang tibuok lawas.
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
Karon kung atong butangan ug renda ang baba sa kabayo sila motuman kanato, ug atong mapalihok ang ilang tibuok lawas.
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
Tan-awa usab nga ang mga barko, bisan pa nga sila mangadagko kaayo ug gimaneho pinaagi sa kusog nga mga hangin, gigiyahan pinaagi sa usa ka gamay kaayo nga timon diin ang kapitan magtinguha sa pagtuyok bisan asa.
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
Ingon usab nga ang dila usa ka gamay nga bahin sa lawas, apan manghambog ug dagkong mga butang. Tan-awa kung unsa ka dako ang usa ka lasang nga mosilaob pinaagi sa usa ka kidlap!
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. (Geenna g1067)
Ang dila usa usab ka kalayo, ang usa ka makasasalang kalibotan nahimutang sa mga bahin sa atong lawas, diin makahugaw sa tibuok lawas ug makapasilaob sa kalayo sa dalan sa kinabuhi, ug ang kaugalingon mahimutang sa kalayo pinaagi sa impiyerno. (Geenna g1067)
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
Matag matang sa ihalas nga mananap, langgam, nagkamang nga mananap sa yuta, ug mga linalang sa dagat mahimong maanad ug mapaanad pinaagi sa katawhan,
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
apan walay si bisan kinsa taliwala sa tawo ang makahimo sa pagpaanad sa dila; kini usa ka nag-alindasay nga daotan, puno sa makamatay nga hilo.
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
Pinaagi sa dila atong gidayeg ang atong Ginoo ug ang Amahan, ug pinaagi niini kita magtunglo sa mga tawo, nga gibuhat sama sa hulagway sa Dios.
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
Mogawas sa susamang baba ang pagsulti ug panalangin ug pagtunglo. Mga kaigsoonan ko, kini nga mga butang dili angay nga mahitabo.
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
Ang usa ka tubod nagabubo ba ug susamang presko ug pait nga tubig?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
mga kaigsoonan ko, ang usa ka kahoy nga igira motubo ba nga Olibo, o ang usa ka paras motubo ba nga igos? Ni ang parat nga tubod dili makahimo sa paghatag ug preskong tubig.
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
Kinsa man kaninyo ang maalamon ug masinabtanon? Pasagdi kanang tawhana nga magpakita sa usa ka maayong kinabuhi pinaagi sa iyang mga buhat sa pagkamainubsanon nga gikan sa kaalam.
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
Apan kung aduna kay pait nga pangabugho ug hakog nga tinguha sa imong kasingkasing, ayaw pagpanghambog ug pamakak batok sa kamatuoran.
15 Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.
Dili kini usa ka kaalam nga niabot paubos gikan sa ibabaw, apan hinuon kalibotanon, dili espirituhanon, demonyo.
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
Kay diin anaa ang pagpangabugho ug kahakog nga tinguha, adunay kalibog ug tanang mangil-ad nga naandan.
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
Apan ang kaalam nga gikan sa ibabaw mao ang una nga putli, unya mahigugmaon sa kalinaw, matinabangon, mainiton nga kasingkasing, puno sa kalooy ug maayong bunga, walay gidapigan nga pipila ka mga tawo, ug matinud-anon.
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid. Se Själisk i Ordförkl.
Ug ang bunga sa pagkamatarong gitanom sa kalinaw alang niadtong magbuhat ug kalinaw.
