Jakobsbrevet 2
1 Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen.
Fratres mei, nolite in personarum acceptione habere fidem Domini nostri Jesu Christi gloriæ.
2 Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder,
Etenim si introierit in conventum vestrum vir aureum annulum habens in veste candida, introierit autem et pauper in sordido habitu,
3 och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: »Sitt du här på denna goda plats», men däremot sägen till den fattige: »Stå du där», eller: »Sätt dig därnere vid min fotapall» --
et intendatis in eum qui indutus est veste præclara, et dixeritis ei: Tu sede hic bene: pauperi autem dicatis: Tu sta illic; aut sede sub scabello pedum meorum:
4 haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?
nonne judicatis apud vosmetipsos, et facti estis judices cogitationum iniquarum?
5 Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom?
Audite, fratres mei dilectissimi: nonne Deus elegit pauperes in hoc mundo, divites in fide, et hæredes regni, quod repromisit Deus diligentibus se?
6 I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna?
vos autem exhonorastis pauperem. Nonne divites per potentiam opprimunt vos, et ipsi trahunt vos ad judicia?
7 Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder?
nonne ipsi blasphemant bonum nomen, quod invocatum est super vos?
8 Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: »Du skall älska din nästa såsom dig själv», då gören I visserligen väl.
Si tamen legem perficitis regalem secundum Scripturas: Diliges proximum tuum sicut teipsum: bene facitis:
9 Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.
si autem personas accipitis, peccatum operamini, redarguti a lege quasi transgressores.
10 Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt.
Quicumque autem totam legem servaverit, offendat autem in uno, factus est omnium reus.
11 Densamme som sade: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», han sade ju ock: »Du skall icke dräpa.» Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare.
Qui enim dixit: Non mœchaberis, dixit et: Non occides. Quod si non mœchaberis, occides autem, factus es transgressor legis.
12 Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.
Sic loquimini, et sic facite sicut per legem libertatis incipientes judicari.
13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.
Judicium enim sine misericordia illi qui non fecit misericordiam: superexaltat autem misericordia judicium.
14 Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
Quid proderit, fratres mei, si fidem quis dicat se habere, opera autem non habeat? numquid poterit fides salvare eum?
15 Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
Si autem frater et soror nudi sint, et indigeant victu quotidiano,
16 och någon av eder då sade till denne: »Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
dicat autem aliquis ex vobis illis: Ite in pace, calefacimini et saturamini: non dederitis autem eis quæ necessaria sunt corpori, quid proderit?
17 Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
Sic et fides, si non habeat opera, mortua est in semetipsa.
18 Nu torde någon säga: »Du har ju tro?» -- »Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.»
Sed dicet quis: Tu fidem habes, et ego opera habeo: ostende mihi fidem tuam sine operibus: et ego ostendam tibi ex operibus fidem meam.
19 Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
Tu credis quoniam unus est Deus: bene facis: et dæmones credunt, et contremiscunt.
20 Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
Vis autem scire, o homo inanis, quoniam fides sine operibus mortua est?
21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
Abraham pater noster nonne ex operibus justificatus est, offerens Isaac filium suum super altare?
22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
Vides quoniam fides cooperabatur operibus illius: et ex operibus fides consummata est?
23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän».
Et suppleta est Scriptura, dicens: Credidit Abraham Deo, et reputatum est illi ad justitiam, et amicus Dei appellatus est.
24 I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.
Videtis quoniam ex operibus justificatur homo, et non ex fide tantum?
25 Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?
Similiter et Rahab meretrix, nonne ex operibus justificata est, suscipiens nuntios, et alia via ejiciens?
26 Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.
Sicut enim corpus sine spiritu mortuum est, ita et fides sine operibus mortua est.
