Jakobsbrevet 1
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
อีศฺวรสฺย ปฺรโภ รฺยีศุขฺรีษฺฏสฺย จ ทาโส ยากูพฺ วิกีรฺณีภูตานฺ ทฺวาทศํ วํศานฺ ปฺรติ นมสฺกฺฤตฺย ปตฺรํ ลิขติฯ
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
เห มม ภฺราตร: , ยูยํ ยทา พหุวิธปรีกฺษาษุ นิปตต ตทา ตตฺ ปูรฺณานนฺทสฺย การณํ มนฺยธฺวํฯ
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
ยโต ยุษฺมากํ วิศฺวาสสฺย ปรีกฺษิตเตฺวน ไธรฺยฺยํ สมฺปาทฺยต อิติ ชานีถฯ
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
ตจฺจ ไธรฺยฺยํ สิทฺธผลํ ภวตุ เตน ยูยํ สิทฺธา: สมฺปูรฺณาศฺจ ภวิษฺยถ กสฺยาปิ คุณสฺยาภาวศฺจ ยุษฺมากํ น ภวิษฺยติฯ
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
ยุษฺมากํ กสฺยาปิ ชฺญานาภาโว ยทิ ภเวตฺ ตรฺหิ ย อีศฺวร: สรลภาเวน ติรสฺการญฺจ วินา สรฺเวฺวโภฺย ททาติ ตต: ส ยาจตำ ตตสฺตไสฺม ทายิษฺยเตฯ
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
กินฺตุ ส นิ: สนฺเทห: สนฺ วิศฺวาเสน ยาจตำ ยต: สนฺทิคฺโธ มานโว วายุนา จาลิตโสฺยตฺปฺลวมานสฺย จ สมุทฺรตรงฺคสฺย สทฺฤโศ ภวติฯ
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
ตาทฺฤโศ มานว: ปฺรโภ: กิญฺจิตฺ ปฺราปฺสฺยตีติ น มนฺยตำฯ
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
ทฺวิมนา โลก: สรฺวฺวคติษุ จญฺจโล ภวติฯ
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
โย ภฺราตา นมฺร: ส นิโชนฺนตฺยา ศฺลาฆตำฯ
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
ยศฺจ ธนวานฺ ส นิชนมฺรตยา ศฺลาฆตำยต: ส ตฺฤณปุษฺปวตฺ กฺษยํ คมิษฺยติฯ
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
ยต: สตาเปน สูรฺเยฺยโณทิตฺย ตฺฤณํ โศษฺยเต ตตฺปุษฺปญฺจ ภฺรศฺยติ เตน ตสฺย รูปสฺย เสานฺทรฺยฺยํ นศฺยติ ตทฺวทฺ ธนิโลโก'ปิ สฺวียมูฒตยา มฺลาสฺยติฯ
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
โย ชน: ปรีกฺษำ สหเต ส เอว ธนฺย: , ยต: ปรีกฺษิตตฺวํ ปฺราปฺย ส ปฺรภุนา สฺวเปฺรมการิภฺย: ปฺรติชฺญาตํ ชีวนมุกุฏํ ลปฺสฺยเตฯ
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
อีศฺวโร มำ ปรีกฺษต อิติ ปรีกฺษาสมเย โก'ปิ น วทตุ ยต: ปาปาเยศฺวรสฺย ปรีกฺษา น ภวติ ส จ กมปิ น ปรีกฺษเตฯ
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
กินฺตุ ย: กศฺจิตฺ สฺวียมโนวาญฺฉยากฺฤษฺยเต โลภฺยเต จ ตไสฺยว ปรีกฺษา ภวติฯ
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
ตสฺมาตฺ สา มโนวาญฺฉา สครฺภา ภูตฺวา ทุษฺกฺฤตึ ปฺรสูเต ทุษฺกฺฤติศฺจ ปริณามํ คตฺวา มฺฤตฺยุํ ชนยติฯ
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
เห มม ปฺริยภฺราตร: , ยูยํ น ภฺรามฺยตฯ
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
ยตฺ กิญฺจิทฺ อุตฺตมํ ทานํ ปูรฺโณ วรศฺจ ตตฺ สรฺวฺวมฺ อูรฺทฺธฺวาทฺ อรฺถโต ยสฺมินฺ ทศานฺตรํ ปริวรฺตฺตนชาตจฺฉายา วา นาสฺติ ตสฺมาทฺ ทีปฺตฺยากราตฺ ปิตุรวโรหติฯ
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
ตสฺย สฺฤษฺฏวสฺตูนำ มเธฺย วยํ ยตฺ ปฺรถมผลสฺวรูปา ภวามสฺตทรฺถํ ส เสฺวจฺฉาต: สตฺยมตสฺย วาเกฺยนาสฺมานฺ ชนยามาสฯ
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
อเตอว เห มม ปฺริยภฺราตร: , ยุษฺมากมฺ เอไกโก ชน: ศฺรวเณ ตฺวริต: กถเน ธีร: โกฺรเธ'ปิ ธีโร ภวตุฯ
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
ยโต มานวสฺย โกฺรธ อีศฺวรียธรฺมฺมํ น สาธยติฯ
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
อโต เหโต รฺยูยํ สรฺวฺวามฺ อศุจิกฺริยำ ทุษฺฏตาพาหุลฺยญฺจ นิกฺษิปฺย ยุษฺมนฺมนสำ ปริตฺราเณ สมรฺถํ โรปิตํ วากฺยํ นมฺรภาเวน คฺฤหฺลีตฯ
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
อปรญฺจ ยูยํ เกวลมฺ อาตฺมวญฺจยิตาโร วากฺยสฺย โศฺรตาโร น ภวต กินฺตุ วากฺยสฺย กรฺมฺมการิโณ ภวตฯ
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
ยโต ย: กศฺจิทฺ วากฺยสฺย กรฺมฺมการี น ภูตฺวา เกวลํ ตสฺย โศฺรตา ภวติ ส ทรฺปเณ สฺวียศารีริกวทนํ นิรีกฺษมาณสฺย มนุชสฺย สทฺฤศ: ฯ
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
อาตฺมากาเร ทฺฤษฺเฏ ส ปฺรสฺถาย กีทฺฤศ อาสีตฺ ตตฺ ตตฺกฺษณาทฺ วิสฺมรติฯ
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
กินฺตุ ย: กศฺจิตฺ นตฺวา มุกฺเต: สิทฺธำ วฺยวสฺถามฺ อาโลกฺย ติษฺฐติ ส วิสฺมฺฤติยุกฺต: โศฺรตา น ภูตฺวา กรฺมฺมกรฺตฺไตว สนฺ สฺวการฺเยฺย ธโนฺย ภวิษฺยติฯ
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
อนายตฺตรสน: สนฺ ย: กศฺจิตฺ สฺวมโน วญฺจยิตฺวา สฺวํ ภกฺตํ มนฺยเต ตสฺย ภกฺติ รฺมุธา ภวติฯ
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
เกฺลศกาเล ปิตฺฤหีนานำ วิธวานาญฺจ ยทฺ อเวกฺษณํ สํสาราจฺจ นิษฺกลงฺเกน ยทฺ อาตฺมรกฺษณํ ตเทว ปิตุรีศฺวรสฺย สากฺษาตฺ ศุจิ รฺนิรฺมฺมลา จ ภกฺติ: ฯ
