Jakobsbrevet 1
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes in the dispersion: Greetings!
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
Consider it all joy, my brothers, when you experience various troubles.
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
You know that the testing of your faith produces endurance.
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
Let endurance complete its work, so that you may become fully developed and complete, not lacking anything.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
But if any of you needs wisdom, let him ask for it from God, the one who gives generously and without rebuke to all who ask, and he will give it to him.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
But let him ask in faith, doubting nothing. For anyone who doubts is like a wave in the sea that is driven by the wind and tossed around.
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
For that person must not think that he will receive anything from the Lord.
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
Such a person is double-minded, unstable in all his ways.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
Let the poor brother boast of his high position,
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
but the rich man of his low position, because he will pass away as a wild flower in the grass.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
For the sun rises with burning heat and dries up the grass. The flower falls off, and its beauty perishes. In the same way, the rich man will fade away in the middle of his journey.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
Blessed is the man who endures testing. For after he has passed the test, he will receive the crown of life, which has been promised to those who love God.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
Let no one say when he is tempted, “I am tempted by God,” because God is not tempted by evil, nor does he himself tempt anyone.
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
But each person is tempted by his own desire, which drags him away and entices him.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
Then after the desire conceives, it gives birth to sin, and after the sin is full grown, it gives birth to death.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
Do not be deceived, my beloved brothers.
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
Every good gift and every perfect gift is from above. It comes down from the Father of lights. With him there is no changing or shadow because of turning.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
God chose to give us birth by the word of truth, so that we would be a kind of firstfruits of all the things that he created.
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
You know this, my beloved brothers: Let every man be quick to hear, slow to speak, and slow to anger.
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
For the anger of man does not work the righteousness of God.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
Therefore take off all sinful filth and abundant amounts of evil. In humility receive the implanted word, which is able to save your souls.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
Be doers of the word and not only hearers, deceiving yourselves.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
For if anyone is a hearer of the word but not a doer, he is like a man who examines his natural face in a mirror.
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
He examines himself and then goes away and immediately forgets what he was like.
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
But the person who looks carefully into the perfect law of freedom, and continues to do so, not just being a hearer who forgets, this man will be blessed in his actions.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
If anyone thinks himself to be religious, but if he does not control his tongue, he deceives his heart, and his religion is worthless.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
Religion that is pure and unspoiled before our God and Father is to help the fatherless and widows in their affliction, and to keep oneself unstained by the world.
