Jesaja 8
1 Och HERREN sade till mig: »Tag dig en stor tavla och skriv på den med tydlig stil Maher-salal Has-bas.
Hahoi, BAWIPA ni, ca thut nahane a phen kalen e buet touh lat nateh, Maher-shalal-hash-baz telah ca cung hoi thut loe ati. Hot hateh, hno lawpnae hoi karangpoung lah raphoe haw tinae doeh.
2 Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son.»
Hat toteh, kapanuekkhaikung lah ao nahanlah, yuemkamcu e kahni touh, vaihma Uriah hoi Jeberkhiah capa Zekhariah tinaw hah ka kaw toe.
3 Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: »Giv honom namnet Maher-salal Has-bas.
Hathnukkhu, profetnu koe ka cei teh camo a von teh, ca tongpa a khe. BAWIPA ni a min teh, Maher-sahalal-hash-baz phung loe ati.
4 Ty förrän gossen kan säga 'fader' och 'moder' skall man bära Damaskus' skatter och byte från Samaria fram för konungen i Assyrien.»
Bangkongtetpawiteh, hote camo ni anu apa telah a kaw thai hoehnahlan, Damaskas e bawinae hnopai hoi Samaria koe lawp e hnopainaw teh, Assiria siangpahrang ni koung na lawp awh han ati.
5 Och HERREN talade vidare till mig och sade:
Hahoi, BAWIPA ni, hete taminaw ni yutyut kalawng e Shiloh palang hah a pahnawt awh teh,
6 »Eftersom detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så stilla, och har sin fröjd med Resin och Remaljas son,
Rezin hoi Remaliah capanaw koe a lunghawi awh dawkvah,
7 se, därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, de väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans härlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gå över alla sina stränder.
ransahu hoi cungtalah Assiria siangpahrang a thakaawmpounge palang tui hoi ahnimanaw teh koung ka ramuk sak han. Hote tui ni palang tuiko hoi rangoum pueng dawk muen kawi vaiteh,
8 Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig och räcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är.»
Judah ram muen the vaiteh, lahuen totouh a ramuk han. A ratheinaw hah kadai vaiteh a ram hah koung a ramuk han. Oe Immanuel, telah ati.
9 Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fjärran länder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
Oe taminaw, kamkhueng awh nateh taket awh haw. Ram hlanae koe e taminaw, na hnâpakeng awh haw. Taran kâtuk hanelah, kârakueng awh nateh, taket awh haw.
10 Gören upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud är med oss.
Kâpan awh haw, na pouknae teh banglahai tho mahoeh. Lawk tâtueng awh haw, cak mahoeh. Bangkongtetpawiteh, Cathut teh kaimouh hoi ao.
11 Ty så sade HERREN till mig, när hans hand kom över mig med makt och han varnade mig för att vandra på detta folks väg:
Hete miphunnaw ni a dawn awh e lamthung ka dawn hoeh nahanlah BAWIPA ni lawk na dei pouh e teh,
12 I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk kallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke förskräckas därför.
hete taminaw e kamkhuengnae koe kamkhueng van hanh. Ahnimouh ni a taki awh e hah taket van hanh, puen awh hanh.
13 Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta, och för honom skolen I förskräckas.
Rasahu BAWIPA hah bari awh. Ahni dueng maha taket awh nateh, puen awh.
14 Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och ett giller.
Hottelah na sak pawiteh, ahni teh, nang ni na kângue e lah awm vaiteh, Isarel ram thung kaawm naw hoi Jerusalem kho thung kaawm naw hanelah, rawpnae talung, kamthuinae talung tangkhek hoi karap lah ao han.
15 Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, de skola snärjas och varda fångade.
Hahoi hawvah tami kapap ni a kamthui awh han. Rawm awh vaiteh a rek awh han. Kâman awh vaiteh man lah ao awh han.
16 Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan.
Hete lawkpanuesaknae hah ka hnukkâbangnaw koe tangoung nateh kâlawk hah tacikkin haw.
17 Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för Jakobs hus; jag vill vänta efter honom.
Jakop imthung koe minhmai ka hrawk e BAWIPA hah kai niteh, ka ngaihawi han.
18 Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken och förebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg.
Kai hoi BAWIPA ni na poe e camonaw heh, Zion mon kaawm e ransahu BAWIPA koehoi e Isarelnaw hanelah, mitnoutnae hoi noutnae lah ao.
19 Och när man säger till eder: »Frågen andebesvärjare och spåmän, dem som viska och mumla», så svaren: »Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande?»
Lawk duemduem hoi sipsap sipsap ka dei e kutkhetkathoumnaw hoi khueyuenaw koe cet awh tet awh pawiteh, taminaw ni amamae Cathut koe pacei kawi nahoehmaw. Kahringnaw ni kadoutnaw koe pacei kawi na maw.
20 »Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!» Så skola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen morgonrodnad finnes.
Cangkhainae hoi lawkpanuesaknae hah thai awh haw. Ahnimouh ni a dei awh e teh, lawk dawk nahoeh pawiteh, ahnimouh koe khodai hoeh rah.
21 De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de förbittras och skola förbanna sin konung och sin Gud. Och de skola vända blicken uppåt, de skola ock skåda ned på jorden;
Ram thungvah, lungpout hoi vonhlam hoi a kâva awh han. A vonhlam awh toteh, mahoima runae a kâpoe awh vaiteh, amamae siangpahrang hoi amamae Cathut hah thoebo awh.
22 men se, där är nöd och mörker och natt av ångest. Ja, tjockt mörker är de fördrivnas liv. D. ä. rovet hastar, bytet skyndar.
Hahoi, kahlun lah a moung awh han. Talai lah a khet awh nakunghai, runae hoi hmonae duenghoi akawi. Angnae ohoehnae koe, khohmo thung doeh kâen awh tih toe.
