Jesaja 60

1 Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.

“Tuʻu hake, pea ulo; he kuo hoko mai hoʻo maama, pea kuo hā hake ʻiate koe ʻae nāunau ʻo Sihova,

2 Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig.

He vakai, ʻe ʻufiʻufi ʻe he poʻuli ʻa māmani, mo e poʻuli matolu ʻae kakai: ka e hopo hake ʻa Sihova kiate koe, pea ʻe hā hono nāunau ʻiate koe.

3 Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.

Pea ʻe haʻu ʻae kakai Senitaile ki hoʻo maama, mo e ngaahi tuʻi ki he maama lahi ʻo hoʻo ʻalu hake.

4 Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig; dina söner komma fjärran ifrån, och dina döttrar bäras fram på armen.

“Hiki hake ho mata ʻo sio takatakai, pea mamata: ʻoku nau tānaki fakataha ʻakinautolu kotoa pē, ʻoku nau haʻu kiate koe: ʻe haʻu ho ngaahi foha mei he mamaʻo, pea ʻe faʻaki ki ho vakavaka ho ngaahi ʻofefine.

5 Då, vid den synen skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig; ty havets rikedomar skola föras till dig, och folkens skatter skola falla dig till.

Pea te ke toki mamata, pea tānaki fakataha, pea ʻe manavahē ho loto, pea ʻe fakalahi ia; koeʻuhi ʻe fakatafoki kiate koe ʻae koloa ʻoe tahi, ʻe haʻu kiate koe ʻae koloa ʻoe ngaahi Senitaile.

6 Skaror av kameler skola övertäcka dig, kamelfålar från Midjan och Efa; från Saba skola de alla komma, guld och rökelse skola de bära och skola förkunna HERRENS lov.

‌ʻE ʻufiʻufi ʻaki koe ʻae fanga kāmeli lahi, ko e fanga kāmeli ʻo Mitiani mo ʻEfaa; ʻakinautolu kotoa pē mei Sipa te nau haʻu: te nau ʻomi ʻae koula mo e meʻa namu kakala; pea te nau fakahā ʻae ongoongolelei ʻo Sihova.

7 Alla Kedars hjordar skola församlas till dig, Nebajots vädurar skola vara dig till tjänst. Mig till välbehag skola de offras på mitt altare, och min härlighets hus skall jag så förhärliga.

‌ʻE tānaki kiate koe ʻae fanga manu kotoa pē ʻo Keta, ʻae fanga sipitangata ʻo Nepeoti te nau tokoni kiate koe: te u fiemālie ʻi he ʻohake ia ki hoku feilaulauʻanga, pea te u fakaongoongolelei ʻae fale ʻo hoku nāunau.

8 Vilka äro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag?

“Ko hai ʻakinautolu na ʻoku puna ʻo hangē ha ʻao, pea hangē ko e fanga kulukulu ki honau ngaahi matapā?

9 Se, havsländerna bida efter mig, och främst komma Tarsis' skepp; de vilja föra dina söner hem ifrån fjärran land, och de hava med sig silver och guld åt HERRENS, din Guds, namn, åt Israels Helige, ty han förhärligar dig.

Ko e moʻoni ʻe tatali kiate koe ʻae ʻotu motu, pea ʻe muʻomuʻa ʻae ngaahi vaka ʻo Tasisi, ke ʻomi ho ngaahi foha mei he mamaʻo, ʻa ʻenau siliva mo ʻenau koula fakataha mo kinautolu, ki he huafa ʻo Sihova ko ho ʻOtua, pea ki he tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli, koeʻuhi kuo ne fakaongoongoleleiʻi koe.

10 Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig. Ty väl har jag slagit dig i min förtörnelse, men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig.

“Pea ʻe toe langa ho ʻa ʻe he ngaahi foha ʻoe muli, pea ʻe tauhi kiate koe honau ngaahi tuʻi: he naʻaku taaʻi koe ʻi hoku houhau, ka ʻi heʻeku ʻofa kuo u ʻaloʻofa kiate koe.

11 Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens skatter kunna föras in i dig, med deras konungar i hyllningståget.

Ko ia ʻe ava maʻuaipē ho ngaahi matapā; ʻe ʻikai tāpuni ia ʻi he ʻaho pe ʻi he pō; koeʻuhi ke ʻomi kiate koe ʻae koloa ʻoe ngaahi puleʻanga, pea ke ʻomi mo honau ngaahi tuʻi.

12 Ty det folk eller rike, som ej vill tjäna dig, skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras.

He ko e kakai mo e puleʻanga ʻe ʻikai tauhi kiate koe ʻe ʻauha ia; ʻio, ʻe lala ʻaupito ʻae ngaahi puleʻanga ko ia.

13 Libanons härlighet skall komma till dig, både cypress och alm och buxbom, för att pryda platsen, där min helgedom är; ty den plats, där mina fötter stå, vill jag göra ärad.

“ʻE ʻomi kiate koe ʻae nāunau ʻo Lepanoni, ʻae ʻakau ko e fea, mo e ʻakau ko e paini, fakataha mo e pokesi, ke teuteu ʻaki ʻae potu ʻo hoku fale tapu; pea te u ngaohi ʻae potu ʻo hoku tuʻunga vaʻe ke nāunauʻia.

14 Och bugande skola dina förtryckares söner komma till dig, och dina föraktare skola allasammans falla ned för dina fötter. Och man skall kalla dig »HERRENS stad», »Israels Heliges Sion».

Pea ko e ngaahi foha ʻokinautolu naʻe fakamamahiʻi koe, te nau haʻu ʻo hū kiate koe; pea ko kinautolu naʻe fehiʻa kiate koe te nau punou ʻakinautolu ki ho ʻaofivaʻe; pea te nau ui koe, Ko e kolo ʻa Sihova, Ko e Saione ʻoe tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli.

15 I stället för att du var övergiven och hatad, så att ingen ville taga vägen genom dig, skall jag göra dig till en härlighetens boning evinnerligen och till en fröjdeort ifrån släkte till släkte.

“Ko e meʻa ʻi he liʻaki koe mo e fehiʻa kiate koe, koeʻuhi ʻikai fou ha tangata ʻiate koe, te u ngaohi koe ko e lelei taʻengata, ko e fiefiaʻanga ʻoe toʻutangata toko lahi.

16 Och du skall dia folkens mjölk, ja, konungabröst skall du dia; och du skall förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare och att den Starke i Jakob är din förlossare.

Pea te ke huhu ʻi he huʻahuhu ʻoe ngaahi Senitaile, pea mimisi ʻi he huhu ʻoe ngaahi tuʻi: pea te ke ʻilo ko au ko Sihova ko ho Fakamoʻui, mo ho Huhuʻi, ko e Toko Taha Māfimafi ʻo Sēkope.

17 Jag skall låta guld komma i stället för koppar och låta silver komma i stället för järn och koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Och jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare.

Te u ʻomi ʻae koula ko e fetongi ʻoe palasa, pea te u ʻomi ʻae siliva ko e fetongi ʻoe ukamea, pea ko e palasa ko e fetongi ʻoe ʻakau, pea ko e ukamea ko e fetongi ʻoe maka: pea te u ngaohi ho kau fakamaau ko e melino, pea mo ho kau pule ko e māʻoniʻoni.

18 Man skall icke mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för »frälsning» och dina portar för »lovsång».

‌ʻE ʻikai toe fanongo ki ha fakamālohi ʻi ho fonua, ʻae maumau pe ʻae fakaʻauha ʻi ho ngataʻanga; he te ke ui ho ngaahi ʻā koe Fakamoʻui, mo ho ngaahi matapā ko e Fakamālō.

19 Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och månen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din härlighet.

‌ʻE ʻikai toe hoko ʻae laʻā ko hoʻo maama ʻi he ʻaho; pe ko e ulo ʻoe māhina ko e maama kiate koe: ka e hoko ʻa Sihova ko e maama taʻengata kiate koe, pea ko ho nāunau ʻa ho ʻOtua.

20 Din sol skall då icke mer gå ned och din måne icke mer taga av; ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en ände.

‌ʻE ʻikai toe tō hifo hoʻo laʻā, pea ʻe ʻikai toe fufū ʻe ia hoʻo māhina: koeʻuhi ʻe hoko ʻa Sihova ko hoʻo maama taʻengata, pea ʻe ngata ʻae ngaahi ʻaho ʻo hoʻo mamahi.

21 Och i ditt folk skola alla vara rättfärdiga, evinnerligen skola de besitta landet; de äro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina händer, som jag vill förhärliga mig med.

Pea ʻe māʻoniʻoni foki ʻa hoʻo kakai kotoa pē; te nau maʻu ʻae fonua ʻo taʻengata, ko e vaʻa naʻaku tō, ko e ngāue ʻa hoku nima, koeʻuhi ke u ongoongolelei ai.

22 Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.

‌ʻE hoko ʻae tokotaha ʻoku siʻi ko e toko afe, mo e tokotaha ʻoku iiki ko e puleʻanga mālohi: ko au ko Sihova te u fakavave ia ʻi hono kuonga.”