Jesaja 53
1 Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?
Has anyone believed our news? Who has the Lord shown his power to?
2 Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
Like a young shoot he grew up before him, like a root growing up from dry ground. He had no beauty or glory to make us look at him; nothing about his appearance attracted us to him.
3 Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet.
People despised him and rejected him. He was a man who really suffered and who experienced the deepest pain. We treated him like someone you turn away from in disgust—we despised him and had no respect for him.
4 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.
However, he was the one who carried our weaknesses, he was loaded down with our pain—but we assumed he was being hit, beaten, and humiliated by God.
5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.
But he was wounded because of our rebellious acts, he was crushed because of our guilt. He experienced the discipline that brings us peace, and his wounds heal us.
6 Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.
All of us have wandered off, just like sheep. Each of us has gone our own way, and the Lord allowed all our guilt to fall on him.
7 Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun.
He was persecuted and mistreated, but he didn't say anything. He was led like a lamb to be killed, and in the same way that a sheep about to be sheared is silent, he didn't say a word.
8 Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.
Through force and a death sentence he was killed—who cared what happened to him? He was executed, removed from the land of the living; he was killed because of my people's wickedness.
9 Och bland de ogudaktiga fick han sin grav bland de rika kom han först, när han var död fastän han ingen orätt hade gjort och fastän svek icke fanns i hans mun.
They buried him as if he was someone evil, giving him a grave among the rich, even though he hadn't done anything wrong, and he hadn't told any lies.
10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.
However, it was the Lord's will for him to be crushed and to suffer, for when he gives his life as a guilt offering he will see his descendants, he will have a long life, and what the Lord wants will be achieved through him.
11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar.
After his suffering, he will see the results and be satisfied. Through his knowledge my servant who does what is right will set many right, and he will bear their sins.
12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.
That's why I'm going to grant him a place among the great, and give him the prize of the victorious, because he poured out his life in death and was counted as one of the rebels. He took on himself the sins of many and asked forgiveness for the rebels.
