Jesaja 45
1 Så säger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna dörrarna för honom så att inga portar mer äro stängda:
ʻOku pehē ʻe Sihova ki heʻene pani, kia Kolesi, ʻaia kuo u puke ki hono nima toʻomataʻu, ke fakavaivai ʻae ngaahi puleʻanga ʻi hono ʻao; pea te u vete ʻae noʻotanga vala ʻoe ngaahi tuʻi, ke fakaava ʻi hono ʻao ʻae ngaahi matapā louua pea ʻe ʻikai tāpuni ʻae ngaahi matapā;
2 Själv skall jag gå framför dig, backarna skall jag jämna ut; kopparportarna skall jag krossa, och järnbommarna skall jag bryta sönder.
“Te u muʻomuʻa ʻiate koe, pea ngaohi ʻae ngaahi potu pikopiko ke totonu: te u laiki ʻae ngaahi matapā palasa, pea tuʻusi ke motu ʻae ngaahi ukamea fakamaʻu:
3 Och jag skall giva dig dolda skatter och bortgömda rikedomar, för att du må förnimma, att jag, HERREN, är den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
Pea te u foaki kiate koe ʻae koloa ʻoe poʻuli, mo e koloa fufū ʻoe ngaahi potu lilo, koeʻuhi ke ke ʻilo ko au, ko Sihova, ʻaia ʻoku ui koe ʻaki ho hingoa, ko au ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.
4 För min tjänare Jakobs skull, för Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig ärenamn, innan du kände mig.
Koeʻuhi ko Sēkope ko ʻeku tamaioʻeiki, mo ʻIsileli kuo u fili, kuo u ui ʻaki koe ho hingoa: kuo u fakahingoa koe, ka ʻoku teʻeki te ke ʻilo au.
5 Jag är HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du kände mig, omgjordade jag dig,
Ko au ko Sihova, pea ʻoku ʻikai mo ha taha, ʻoku ʻikai ha ʻOtua mo au: naʻaku fakakofuʻi koe, ka ʻoku teʻeki te ke ʻilo au:
6 för att man skulle förnimma både i öster och i väster, att alls ingen finnes förutom mig, att jag är HERREN och eljest ingen,
Koeʻuhi ke nau ʻilo mei he hopoʻangalaʻā, pea mei he lulunga, ʻoku ʻikai ha taha mo au. Ko au ko Sihova, pea ʻoku ʻikai mo ha taha.
7 jag som danar ljuset och skapar mörkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, är den som gör allt detta.
Kuo u ngaohi ʻae maama, pea fakatupu mo e poʻuli: ʻoku ou fakahoko ʻae melino, pea fakatupu mo e tau: ko au ko Sihova ʻoku ou fai ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pē.
8 Drypen, I himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned. Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN, skapar detta.
Mapee hifo, ʻakimoutolu ʻae ngaahi langi mei ʻolunga, pea tuku ke lilingi ʻe he ngaahi ʻao ʻae māʻoniʻoni: tuku ke fakamanga ʻae kelekele, pea tuku ke tupu ai ʻae moʻui, pea tuku ke tupu fakataha mo e angatonu; ko au ko Sihova kuo u fakatupu ia.
9 Ve dig som vill gå till rätta med din Skapare, ja, ve dig, du skärva bland andra skärvor av jord! Skall väl leret säga till krukmakaren: »Vad kan du göra?» Och skall ditt verk säga om dig: »Han har inga händer»?
ʻE malaʻia ia ʻaia ʻoku fekuki mo hono Tupuʻanga! Tuku ke fai ʻe he konga ipu maumau mo e ngaahi konga ipu maumau ʻoe kelekele. ʻE pehē ʻe he ʻumea kiate ia ʻoku ne fakafuofua ia, “Ko e hā kuo ke ngaohi?” Pe ko hoʻo ngāue, “ʻOku ʻikai hano nima?”
10 Ve dig som säger till din fader: »Icke kan du avla barn» och till hans hustru: »Icke kan du föda barn»!
ʻE malaʻia ia ʻoku pehē ki heʻene tamai, “Ko e hā kuo ke fakatupu?” Pe ki he fefine, “Ko e hā ia kuo ke fanauʻi?”
11 Så säger HERREN, Israels Helige, som ock är hans skapare: Frågen mig om det tillkommande; lämnen åt mig omsorgen om mina söner, mina händer verk.
ʻOku pehē ʻe Sihova, ko e tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli, mo hono Tupuʻanga, “Fehuʻi kiate au ʻi he ngaahi meʻa ʻe hoko ʻoku kau ki hoku ngaahi foha, pea ʻi he ngaahi ngāue ʻa hoku nima mou fekau mai kiate au.
12 Det är jag, som har gjort jorden och skapat människorna därpå; det är mina händer, som hava utspänt himmelen, och hela dess härskara har jag bådat upp.
Kuo u ngaohi ʻa māmani, pea fakatupu mo e tangata ʻi ai: ko au, kuo u folahi ʻe hoku nima ʻae ngaahi langi, pea kuo u fekau ki honau tokolahi kotoa pē.
13 Det är ock jag, som har låtit denne uppstå i rättfärdighet, och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar lösa, och det icke för betalning eller för gåvor, säger HERREN Sebaot.
ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “kuo u fokotuʻu hake ia ʻi he māʻoniʻoni, pea te u fakahinohino hono ngaahi hala kotoa pē: te ne langa ʻeku kolo, pea te ne tukuange ʻeku ngaahi pōpula, ka e ʻikai koeʻuhi ko e fakatau, pe ko e totongi.
14 Så säger HERREN: Vad egyptierna hava förvärvat med sitt arbete och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel, det skall allt övergå i din hand och höra dig till. De skola följa bakom dig, i kedjor skola de gå. Och de skola falla ned inför dig och ställa sin bön till dig: »Allenast i dig är Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud.»
ʻOku pehē ʻe Sihova, “ʻE haʻu kiate koe ʻae ngāue ʻa ʻIsipite, mo e koloa ʻa ʻItiopea, pea mo e kakai Sipa, ko e kau tangata lalahi, pea ʻe ʻaʻau ʻakinautolu: te nau muimui ʻiate koe; ʻi he ukamea fihifihi te nau aʻu mai, pea te nau tō ki lalo kiate koe, te nau kole kiate koe, ʻo pehē, ‘Ko e moʻoni ʻoku ʻiate koe ʻae ʻOtua; pea ʻoku ʻikai mo ha tokotaha, ʻoku ʻikai mo ha ʻOtua.’”
15 Ja, du är sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du frälsare
Ko e moʻoni ko koe ko e ʻOtua ʻoku ke fufū koe, ʻE ʻOtua ʻo ʻIsileli, ko e Fakamoʻui.”
16 De komma alla på skam och varda till blygd, de måste allasammans gå där med blygd, alla avgudamakarna.
Te nau mā, pea puputuʻu, ʻakinautolu kotoa pē: ʻe tutuku fakataha ʻi he maveuveu ʻakinautolu ʻoku ngaohi tamapua.
17 Men Israel bliver frälst genom HERREN med en evig frälsning; aldrig i evighet skolen I komma på skam och varda till blygd.
Ka e fakamoʻui ʻa ʻIsileli ʻia Sihova ʻaki ʻae moʻui taʻengata: ʻe ʻikai te mou mā pe puputuʻu ʻo lauikuonga pea taʻengata.
18 Ty så säger HERREN, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är HERREN och eljest ingen.
He ʻoku pehē ʻe Sihova ʻaia naʻa ne ngaohi ʻae ngaahi langi; ko e ʻOtua pe ʻaia naʻe fakafuofua ʻa māmani mo fakatupu ia; kuo ne fokotuʻumaʻu ia, naʻe ʻikai te ne ngaohi ke taʻeʻaonga ia, naʻa ne fakafuofua ia ke nofo ai ʻae kakai: “ko au ko Sihova: pea ʻoku ʻikai mo ha tokotaha.
19 Jag har icke talat i det fördolda, någonstädes i ett mörkt land; jag har icke sagt till Jakobs släkt: Förgäves skolen I söka mig. Jag är HERREN, som talar sanning, som förkunnar, vad rätt är.
Naʻe ʻikai te u lea ʻi he lilo, ʻi ha potu fakapoʻuli ʻo māmani: naʻe ʻikai te u pehē taʻeʻaonga ki he hako ʻo Sēkope, ‘Kumi kiate au:’ Ko au ko Sihova ʻoku ou lea ʻaki ʻae māʻoniʻoni, ʻoku ou fakahā ʻae ngaahi meʻa ʻoku totonu.”
20 Så församlen eder nu och kommen hit, träden fram allasammans, I räddade, som ären kvar av folken. Ty de hava intet förstånd, de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg och bedja till en gud som icke kan frälsa.
“Fakataha ʻakimoutolu pea haʻu; ʻunuʻunu mai ke ofi ʻakimoutolu kuo hao ʻi he ngaahi puleʻanga: ʻoku ʻikai ha ʻilo ʻiate kinautolu ʻoku fokotuʻu ʻae ʻakau ʻo ʻenau tamapua kuo tongi, pea hū ki he ʻotua ʻoku ʻikai faʻa fakamoʻui.
21 Förkunnen något och läggen fram det; alla tillhopa må rådslå därom. Vem har långt förut låtit eder höra detta och för länge sedan förkunnat det? Har icke jag, HERREN, gjort det jag, förutom vilken ingen Gud mer finnes, ingen Gud, som är rättfärdig och som frälsar, nej, ingen finnes jämte mig.
Mou tala, pea ʻomi ke ofi ʻakinautolu, ʻio, tuku ke nau fakakaukau fakataha: ko hai kuo ne fakahā ʻae meʻa ni mei he kuonga ʻi muʻa? Ko hai kuo ne tala ia mei he kuonga ko ia? ʻIkai ko au ko Sihova? Pea ʻoku ʻikai mo ha ʻOtua mo au; ko e ʻOtua angatonu pea ko e Fakamoʻui; ʻoku ʻikai ha taha mo au.
22 Vänden eder till mig, så varden I frälsta, I jordens alla ändar; ty jag är Gud och eljest ingen.
“Sio mai kiate au pea mou moʻui ai, ʻae ngaahi ngataʻanga kotoa pē ʻo māmani: he ko au pe ko e ʻOtua, pea ʻoku ʻikai mo ha taha.
23 Jag har svurit vid mig själv, från min mun har utgått ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: För mig skola alla knän böja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed.
Kuo u fuakava ʻiate au pe, kuo ʻalu atu ʻae folofola ʻi hoku fofonga ʻi he māʻoniʻoni, pea ʻe ʻikai foki ia, ʻE peluki ʻae tui kotoa pē kiate au, ʻe fuakava mo e ʻelelo kotoa pē.
24 Så har man betygat om mig: Allenast hos HERREN finnes rättfärdighet och makt. Till honom skola komma med blygd alla de som hava varit honom hätska.
Ko e moʻoni, ʻe pehē ʻe ha tokotaha, ‘ʻOku ou maʻu ʻae māʻoniʻoni mo e mālohi ʻia Sihova:’” ʻio, ʻe haʻu kiate ia ʻae kakai; pea ko kinautolu kotoa pē ʻoku ʻita kiate ia ʻe mā.
25 Ja, genom HERREN får all Israels släkt sin rätt, och av honom skola de berömma sig.
ʻE tonuhia ʻia Sihova ʻae hako kotoa pē ʻo ʻIsileli, pea te nau vikiviki ai.
