Jesaja 44
1 Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.
Atuteh, ka san Jakop, ka rawi e Isarel thai haw.
2 Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.
Nangmouh na kasakkung, von thung hoi na kasakkung, nangmouh kabawmkung lah kaawm e Jehovah ni hettelah a dei, Oe Jakop, ka san, kai ni na rawi e Jeshurun, taket hanh.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
Bangkongtetpawiteh, tui kahrannaw koe tui ka awi han. Talai kaphui dawk palangpui ka lawng sak han. Na catounnaw koe muitha ka awi vaiteh, na canaw koe yawhawinae ka poe han.
4 så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.
Hot patetlah, ahnimouh teh tui teng ka pâw e sumpathing patetlah a dawn han.
5 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.
Tami buet touh ni BAWIPA e tami doeh telah alouke ni Jakop min a kâphung han. Alouke ni Jakop e tami telah a kut dawk thun awh vaiteh, Isarel min teh amamae miphun min lah a hno awh han.
6 Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.
Isarelnaw e siangpahrang Jehovah ni karatangkung ransahu BAWIPA ni hettelah a dei, kai teh ahmaloe e lah ka o teh a hnukteng e lah ka o. Kai laipalah teh Cathut alouke roeroe awm hoeh.
7 Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.
Ayan e taminaw kai ni ka kangdue sak hnin hoi kai ni ka sak e patetlah apimaw ouk ka pâpho. Hot patetlah, pâpho sak haw. Kai hanlah kaawm lahun e hno kaawm han rae hno heh kai koe kamphawng sak naseh.
8 Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
Taket awh hanh, puen hai puen awh hanh. Hmaloe vah nangmouh koe ka dei teh na panue sak awh toe. Kai hloilah Cathut ao maw. Oe, lungsong alouke roeroe awm hoeh. Buet touh boehai ao tie ka panuek hoeh.
9 Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.
Meikaphawk kasaknaw teh, abuemlah hoi hno han kamcu hoeh e naw doeh. A sungren sak awh eiteh, banglahai tho hoeh. Kaimouh teh ka hmawt thai awh hoeh, ka panuek thai awh hoeh tie kayanae hah amamouh ni a pâpho awh.
10 Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.
Apinimaw cathut a sak. Apinimaw banglah ka tho hoeh e meikaphawk hah a sak.
11 Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.
Khenhaw! a huiko pueng ni a kaya awh han. Thaw katawkkungnaw hai tami kahring doeh. Abuemlah hoi kamkhueng nateh kangdout awh naseh. Taket awh vaiteh yeirai a po awh han.
12 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.
Sum ka dêi ni cakâ ouk a dêi. Hmaisaan dawk a phum teh a kut tha kâsanguekhai teh, cakkin hoi a dêi. A vonhlam toteh a tha ouk a tawn. Tui a nei hoeh toteh tui a kahran.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.
Lettama ni rui a payang teh cacung hoi a ruen. Lettama hnopai hoi a sak hnukkhu imvan ao thai nahanlah kompa hoi a thut teh, tami mei hoi a kâvan nahanelah tami hoi mei kâvan lah a sak.
14 Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.
Sidar thing a tâtueng awh teh, hmaica thing hoi saipres thing a la awh teh, ratu dawk e thing buet touh teh a ham lah o nahanlah a cak sak. Sidar thing a ung awh teh khotui ni a roung sak.
15 Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.
Hathnukkhu hoi teh, tami hane thing lah doeh a tho toe. Thing lah a bet awh teh, hmai a kamben awh. Hmai a bet awh teh vaiyei hai a pâeng awh, cathut lah a sak awh teh a bawk awh. Hote thing hah meikaphawk lah a sak awh teh, hot hah tabo laihoi a bawk awh.
16 En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»
Hote thing hah a tangawn hmai a bet awh, a tangawn moi thawng nahanlah a hno awh, moi a pâeng awh teh kaboumlah a ca awh. Hmai a kamben awh teh huthutbet toe ati awh teh, hmai hai ka hmu toe ati awh.
17 Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --
Ka cawi e hai a la awh teh, cathutkaphawk lah a sak awh. Hote meikaphawk hmalah a tabo awh teh a bawk awh. Ahni koe a ratoum awh, na rungngang haw, bangdawkmaw kaie cathut nahoehmaw, atipouh awh.
18 Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.
Panuek awh hoeh ni teh thaipanuek awh hoeh. Bangkongtetpawiteh, a hmu thai hoeh nahan a mit a tabuem pouh teh, a thai thai hoeh nahan a lungthin khik a khan pouh.
19 Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»
Hahoi apinihai pouk thai awh hoeh, panuek thai awh hoeh. Atangawn teh hmai a bet awh teh, hmaisaan dawk vaiyei hai a pâeng awh, moi hai a pâeng awh teh a ca awh. Ka cawi rae naw teh panuettho e lah maw ao han toung. Thingtalong hah tabo laihoi bawk han na maw tie ka panuek e hoi ka thaipanuek e khoeroe awm hoeh bo toung aw.
20 Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»
Hraba hoi kâkawk teh dumyennae lungthin hoi lam a payon awh toe. Hatdawkvah a hringnae hah rungngang thai hoeh. Aranglae kut dawk hai laithoe ao tie panuek thai awh hoeh.
21 Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.
Oe Jakop, hote hnonaw teh pahnim hanh. Isarel hai pahnim hanh. Nangmouh teh kaie ka san doeh. Kai ni na sak e ka san doeh. Oe Isarel, nang teh ka pahnim e lah na awm mahoeh.
22 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.
Kâtapoenae hateh, kathapoung e tâmai kâhin e patetlah ka kâhin sak han. Kai koe bout ban awh leih, kai ni yo na ratang awh toe.
23 Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.
Oe kalvannaw lunghawi hoi la sak awh. BAWIPA ni a sak toe. Nangmouh talai taminaw hram awh haw. Monnaw, ratunaw hoi thingkungnaw hram nateh la sak awh haw. Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni Jakop teh a ratang toe. Isarelnaw lah a lentoenae a kamnue toe.
24 Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.
Nang karatangkung BAWIPA, vonthung na ka sak e ni hettelah a dei, Kai heh Jehovah hnonaw pueng kasakkung, kalvannaw haiyah madueng lahoi ka sak niteh, kama dueng lahoi talai kapakawkung doeh.
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,
Kai ni a lai kathoutnaw e mitnoutnaw hai ka raphoe pouh. Khueyuenaw hai ka pathu sak, a lungkaangnaw kamlang sak teh, a panuenae pathu lah kacoungsakkung.
26 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»
Kai ni ka sannaw e lawk hah ka caksak teh, ka patounenaw ni a dei e patetlah ouk ka sak. Jerusalem kho hanelah nang teh tami onae lah na o han telah thoseh, Judah kho hah sak lah na o han, ka rawk e naw hah pathoup lah ao han telah thoseh ka dei.
27 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»
Talîpui hai tui hak seh, nange palangnaw pueng ka hak sak han telah thoseh,
28 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'» Se Jesurun i Ordförkl.
Sairas siangpahrang hanelah nang teh kaie tukhoumkung doeh, kai ni ka ngai e pueng na kuep sak vaiteh, Jerusalem kho pathoup seh, Bawkim adu ung seh telah thoseh ka dei.
