Jesaja 40
1 Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.
Consolez, consolez mon peuple, dit votre Dieu.
2 Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder.
Parlez au cœur de Jérusalem, et criez-lui: Que sa servitude est finie, que son iniquité est expiée, qu'elle a reçu de la main de Yahweh le double pour ses péchés.
3 Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud.
Une voix crie: Frayez dans le désert le chemin de Yahweh, aplanissez dans la steppe une route pour notre Dieu!
4 Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark.
Que toute vallée soit relevée, toute montagne et toute colline abaissées; que la hauteur devienne une plaine, et les roches escarpées un vallon!
5 HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat.»
Alors la gloire de Yahweh apparaîtra, et toute chair sans exception la verra; car la bouche de Yahweh a parlé.
6 Hör, någon talar: »Predika!», och en annan svarar: »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.
Une voix dit: " Crie! " et on répond: " Que crierai-je? " — " Toute chair est comme l'herbe, et toute sa grâce comme la fleur des champs:
7 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå.
L'herbe se dessèche, la fleur se flétrit, quand le souffle de Yahweh passe sur elle. Oui, l'homme est comme l'herbe!
8 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.»
L'herbe se dessèche, la fleur se flétrit; mais la parole de Dieu subsiste à jamais! "
9 Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: »Se, där är eder Gud!»
Monte sur une haute montagne, toi qui portes à Sion la bonne nouvelle; élève la voix avec force, toi qui portes à Jérusalem la bonne nouvelle; élève-la, ne crains point; dis aux villes de Juda: " Voici votre Dieu! "
10 Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.
Voici que le Seigneur Yahweh vient avec puissance; son bras exerce la domination; Voici que sa récompense est avec lui, et son salaire est devant lui.
11 Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram.
Comme un berger, il fera paître son troupeau; il recueillera les agneaux dans ses bras, et les portera dans son sein; il conduira doucement celles qui allaitent.
12 Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?
Qui a mesuré les eaux dans le creux de sa main, estimé l'étendue des cieux à l'empan, jaugé au boisseau toute la poussière de la terre, pesé les montagnes au crochet, et les collines à la balance?
13 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom?
Qui a dirigé l'esprit de Yahweh, et quel a été son conseiller pour l'instruire?
14 Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?
Avec qui a-t-il tenu conseil, pour qu'il l'éclaire, pour qu'il lui enseigne le sentier de la justice, pour qu'il lui enseigne la sagesse, et lui montre le chemin de l'intelligence?
15 Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.
Voici que les nations sont comme la goutte suspendue à un seau, elles sont réputées comme la poussière dans la balance; voici que les îles sont la poudre menue qui s'envole.
16 Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brännoffer.
Le Liban ne suffit pas pour le feu, et ses animaux ne suffisent pas pour l'holocauste.
17 Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom; såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
Toutes les nations sont devant lui comme rien; il les compte pour néant et vanité.
18 Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?
A qui donc comparerez-vous Dieu, et quelle image lui préparerez-vous?
19 Månne ett avgudabeläte? -- det gjutes av någon konstnär, och guldsmeden överdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.
Quand l'ouvrier a coulé une idole, l'orfèvre la recouvre d'or, et il lui fond des chaînettes d'argent.
20 Den som icke har råd att offra så mycket, han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar, och söker sig en förfaren konstnär, som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.
Le pauvre, qui ne peut offrir beaucoup, choisit un bois qui ne pourrisse point; et il va chercher un ouvrier habile, pour faire une idole qui ne branle point.
21 Haven I då intet förstånd? Hören I då intet? Blev detta icke förkunnat för eder från begynnelsen? Haven I icke förstått, vad jordens grundvalar säga?
Ne savez-vous pas? N'avez-vous pas entendu dire? Ne vous a-t-on pas annoncé dès le commencement? N'avez-vous pas appris qui a posé les fondements de la terre?
22 Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.
Il trône par dessus la voûte de la terre, — et ses habitants sont comme des sauterelles; — il étend les cieux comme un voile, et les déploie comme une tente pour y habiter;
23 Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.
Il livre au néant les puissants, et réduit à rien les juges de la terre:
24 Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorka, och en stormvind för dem bort såsom strå.
à peine sont-ils plantés, à peine sont-ils semés, à peine leur tronc a-t-il pris racine en terre, il souffle sur eux, et ils sèchent, et l'ouragan les emporte comme le chaume.
25 Vid vem viljen I då likna mig, så att jag skulle vara såsom han? säger den Helige.
A qui donc me comparerez-vous, que je lui sois pareil, dit le Saint?
26 Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver.
Levez les yeux en haut et regardez: qui a créé ces choses? Celui qui fait marcher en ordre leur armée, et qui les appelle toutes par leur nom; et, à cause de la grandeur de sa puissance et de l'énergie de sa force, pas une ne fait défaut.
27 Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud»?
Pourquoi dis-tu, ô Jacob, et parles-tu ainsi, ô Israël: " Ma voie est cachée à Yahweh, et mon droit passe inaperçu devant mon Dieu? "
28 Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.
Ne sais-tu pas, n'as-tu pas entendu? Yahweh est un Dieu éternel, qui a créé les extrémités de la terre, qui ne se fatigue ni ne se lasse, et dont la sagesse est insondable.
29 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.
Il donne de la force à celui qui est fatigué et redouble la vigueur de celui qui est défaillant.
30 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla;
Les jeunes gens se fatiguent et se lassent, et les jeunes gens chancellent,
31 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.
Mais ceux qui se confient en Yahweh renouvellent leurs forces; ils élèveront leur vol comme les aigles; ils courront et ne se fatigueront point; ils marcheront et ne se lasseront point.
