< Jesaja 32 >
1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
Ево, цар ће царовати право и кнезови ће владати по правди.
2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
И човек ће бити као заклон од ветра, и као уточиште од поплаве, као потоци на сувом месту, као сен од велике стене у земљи сасушеној.
3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
И очи оних који виде неће бити заслепљене, и уши оних који чују слушаће.
4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
И срце неразумних разумеће мудрост, и језик мутавих говориће брзо и разговетно.
5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
Неваљалац се неће више звати кнез, нити ће се тврдица називати подашним.
6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
Јер неваљалац о неваљалству говори, и срце његово гради безакоње, радећи лицемерно и говорећи на Бога лаж, да испразни душу гладном и напој жедном да узме.
7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
И справе тврдичине зле су; смишља лукавштине да затре ниште речима лажним и кад сиромах говори право.
8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
Али кнез смишља кнежевски, и устаје да ради кнежевски.
9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
Устаните, жене мирне, слушајте глас мој; кћери безбрижне, чујте речи моје.
10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
За много година бићете у сметњи, ви безбрижне; јер неће бити бербе, и сабирање неће доћи.
11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
Страшите се, ви мирне; дрхтите, ви безбрижне, свуците се, будите голе, и припашите око себе кострет,
12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
Бијући се у прса за лепим њивама, за родним чокотима.
13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
Трње и чкаљ никнуће на земљи народа мог, и по свим кућама веселим, у граду веселом.
14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
Јер ће се дворови оставити, врева градска нестаће; куле и стражаре постаће пећине довека, радост дивљим магарцима и паша стадима,
15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
Докле се не излије на нас Дух с висине и пустиња постане њива а њива се стане узимати за шуму.
16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
Тада ће суд становати у пустињи, и правда ће стајати на њиви.
17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
И мир ће бити дело правде, шта ће правда учинити биће покој и безбрижност довека.
18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
И мој ће народ седети у мирном стану и у шаторима поузданим, на почивалиштима тихим.
19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
Али ће град пасти на шуму, и град ће се врло снизити.
20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
Благо вама који сејете покрај сваке воде, и пуштате волове и магарце.